Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Borgerliga lögnen

/

2003 började alliansen trumma in budskapet om det svenska bidragsfusket.
Socialdemokraterna sa inte emot, i stället konstaterade man att det var avgörande att förebygga fusket i våra försäkringssystem. Vilket onekligen lät förnuftigt.

Annons

Självfallet skall inte våra gemnsamt finansierade trygghetssystem missbrukas, det riskerar sänka betalningsviljan och skapa en misstro mot ett system få av oss vid exempelvis svår sjukdom klarar oss utan.

Än mer förnuftigt av Socialdemokraterna hade dock varit att faktiskt ge en motbild till alliansens påståenden om ett utbrett fusk. Eftersom det faktiskt fanns en sådan att ge.

Men allianspartierna fick raljera på i det närmsta ostört. Utan några egentliga krav på faktaunderlag som underbyggde allianspartiernas tes.

Systematiskt byggde man upp sanningen om den bidragsfuskande svensken. Upprepas en lögn tillräckligt många gånger blir den trots allt till just detta; en sanning. Så även i detta fallet.

Sedan kom valet 2006 som gjorde det möjligt för allianspartierna att iscensätta sitt systemskifte. Men när regeringens sanning synades skulle det visa sig att den bidragsfuskande svensken var en myt.

Fusket i våra försäkringssystem beräknades av Försäkringskassan till runt 1 procent. En. Procent. Den borgerliga lögnen synades inte innan det var för sent. Och ingen ställde de borgerliga partierna till svars när fuskets faktiska omfattning hade fastställts. Ett obegripligt faktum. Med allvarliga konsekvenser.

Det var nämligen just denna oförlåtliga flathet gentemot allianspartierna, denna frånvaro av krav på faktaunderlag som gjorde det möjligt för regeringen att slakta sjukförsäkringen, införa möjligheten att kräva läkarintyg från första sjukdagen och införa ett pappersexercissystem för VABande småbarnsföräldrar. Allt för att stävja ett fusk som inte alls var av den enorma omfattning allianspartierna låtit påskina.

Fakta är allt. Men få brydde sig om fakta.

I veckan sa dock Försäkringskassans nye generaldirektören Dan Eliasson ifrån ifråga om kravet på intyg för VABande föräldrar. Onödigt krångel, onödig kostnad på runt 12 miljoner per år som i stället skulle kunna läggas på att förbättra servicen och inga påvisbara effekter var några av omdömena.

Klokt, till skillnad från regeringens blankettiver. Och ett viktigt ifrågasättande som skulle vara välgörande även ifråga om andra delar av vårt socialförsäkringssystem.

Vad Dan Eliasson i stället vill se för blanketter är en verksamhet som gör det lätt för människor att göra rätt. Vilket också i ljuset av fakta är ett långt mer intelligent angreppssätt för att möta de felaktiga utbetalningarna i våra försäkringssystem. Vad Försäkringskassans tidigare beräkning av fusket visat är nämligen att majoriteten av de felaktiga utbetalningarna från socialförsäkringssystemet inte alls handlar om något fusk, utan om ärliga misstag.

Det gör också Dan Eliassons uttalanden om att skrota kravet på intyg för föräldrar som är hemma för vård av sjukt barn till ett väldigt uppfriskande sådant.

Det kanske finns hopp om Försäkringskassans verksamhet. Trots precis allt.

Jenny Wennberg

Mer läsning

Annons