Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bokhyllor fyllda med möjligheter

/

Viveka Sjögren, författare och illustratör som bor i Delsbo, skriver i sitt inpass om den låga ersättningen författarna får för böcker som lånas på biblioteken.

Annons

En krona och trettiotvå öre. Det är vad varje boklån genererar i dagsläget i pengar som hämtas ur skattemedel. Man kan se det som en liten hyra för att få bo i en annan människas värld under den tid man läser boken.
Alla de små kronorna och trettiotvå örena hamnar i en pott som kallas Författarfonden. En gång om året delar alla upphovsmän som har sina böcker på bibliotek på en del av summan i förhållande till antal utlån. Sveriges Författarförbund bygger sin verksamhet på en annan del. En tredje delas ut i arbetsstipendier och den garanterade författarpenningen.
Att få ett arbetsstipendium är lite som att få en sittplats en stund på ett överfullt tåg som man, trots att det kränger och är rätt obekvämt, är helt inställd på att åka vidare med. Tåget är fullt av författare, tecknare, fotografer. De som får sittplats pustar ut som man gör när man har stått länge, tangenter börjar klappra, pennor gnisslar mot pappersytor.
Rimligt vore att den där kronan och de trettiotvå örena skulle följa samhällets ekonomiska utveckling. En krona och fyrtio öre hade vi tänkt oss. Regeringen vill höja med ett öre, till en krona trettiotre öre. Nu har förhandlingarna strandat. Eller kanske spårat ur, för att hålla kvar den här bilden med tåget.
Den 31 maj i år delades årets Alma-pris ut till den australiensiske författaren och illustratören Shaun Tan på konserthuset i Stockholm. Alma-priset är ett pris som delas ut till barnboksförfattare, illustratör eller organisation som arbetar för barnlitteratur i Astrid Lindgrens anda.
Ett av inslagen i den annars fina ceremonin var ett tal av Ewa Björling, handelsminister. Hon inledde med att berätta att hon inte hunnit läsa Tans böcker och avslutade med ett finskt citat som översatt betyder liten men pepprig, vilket förmodligen skulle syfta på att Tan är kortväxt, men rätt duktig ändå. Däremellan uppehöll hon sig kring svensk export av värdegrund och det svenska deckarundret.
För den som inte vet vad svensk värdegrund är, tror jag hon menade vårt till exempel jämställda och demokratiska samhälle.
För den som inte vet är det svenska deckarundret är: en pågående framgång för svenska spänningsromaner i utlandet. För dem som skriver dem uppstår möjlighet att lösa biljett i första klass med plats för benen.
I andraklassvagnarna envisas man fortfarande med att berätta andra berättelser. Till exempel sådana som Tan berättar; om tillhörighet och utanförskap, om sorg. Oro. Glädje. Om livet vi lever här, nu, då och sen.
Man kan hoppas att de med makt att bestämma inser vikten av att biblioteken i Sverige får fortsätta vara de levande platser de är; där möjligheternas hyllor står välfyllda med nytt och gammalt, svårt och lätt.
Att de som lämnade förhandlingsbordet skyndar tillbaka.
Att handelsministern kommer bättre påläst till nästa ceremoni.
Och att öronoperationen som glädjande nog gick bra för kulturministern och som nu låter henne höra den fågelsång hon så länge gått miste om, blir en påminnelse om värdet i de små ljuden i det stora bruset.

Viveka Sjögren är författare och illustratör, bor i Delsbo

Mer läsning

Annons