Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bodil Valero: Ren tur att jag är i säkerhet

För 19 dagar sedan träffades vi i EU-parlamentet i Bryssel och diskuterade asylpolitik, vapenlagar och Turkiet.

Annons

Nu skickar jag ett sms till EU-parlamentarikern Bodil Valero (MP) och frågar om hon är oskadd.

– Jag skulle ha jobbat men tänkte, nej jag åker inte ner för ett möte. Jag firar påsk med min familj i stället.

Tisdagsmorgonens terrorattentat mot flygplatsen och tunnelbanan i Bryssel är lika chockartad som det urskiljningslösa dödandet alltid är. Är det vedergällning för det tidigare gripandet av Paris-terroristerna? Är det andra galningar? Just nu vet vi inte. Det enda som är säkert är att oskyldiga människor faller offer för fanatismen.

Och vi andra blir en smula räddare, osäkrare och vaksamma.

På flyget ner till Bryssel i början av mars för ett journalistseminarium om flyktingkvinnornas utsatta situation slog mig tanken: Varför utsätter jag mig för det här när Europa ideligen skakas av terroristbrott? Samtidigt infaller en självtröstande tanke – det är ju i Bryssel polisen slagit till mot terroristceller. Alltså måste det vara hög säkerhet. Men helt uppenbart inte tillräckligt hög.

– Det funkar inte att man ska gå runt och vara rädd hela tiden. Då går det inte att leva ett normalt liv. men det är klart att jag många gånger tänkt att EU-parlamentet måste vara den perfekta måltavlan för terrorister.

Bodil Valero skulle ha varit i Bryssel egentligen. Och hade dåligt samvete för att hon inte åkte på det där enda mötet i veckan. Men nu, ja, det kallas tur.

– Jag har haft två fruktansvärt intensiva veckor. Men det är rena rama turen att jag är hemma. Jag flög från Amsterdam i lördags. Och jag slogs faktiskt av att säkerhetskontrollen där är mycket mer rigorös än i Bryssel, vilket kanske är lite märkligt.

Liksom alla andra så retar hon sig på dem, kontrollerna, som drar ut på tiden. Men inser naturligtvis att de behövs. Och inser också att nu kommer de att bli ännu strängare.

– Det händer saker hela tiden. Jag vet inte hur man ska skydda sig. Men när jag bodde i Spanien under ETA-rörelsens härjningar lärde man sig leva med det.

Det kan låta förfärligt. Men Bodil Valero ger exempel: Man parkerade aldrig bilen utanför en polisstation eftersom polisen var deras mål.

– Det låter fruktansvärt att man vänjer sig vid terrorhoten. Men samtidigt, samhället får inte stanna. Då har de vunnit.

Hon har fått frågan om hon inte är rädd när hon bott ensam på landet i norra Gästrikland.

– Det finns väl ingen säkrare plats just nu. Jag är glad att jag är hemma. I morgon ska jag på ett möte i Söderhamn. Det känns som en bra sysselsättning just nu.

Hon förstod att något hänt när hon fick meddelande av mig och många andra. Men bredbandsuppkopplingen är inte den bästa i Axmar, varför det tog en stund innan bilden klarnade.

– Nu måste jag ringa till min personal i Bryssel. Och höra att de är i säkerhet.

Läs mer: Hon står stadigt i stormens öga