Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Birgit håller traditionen vid liv

Sedan 50-talet har man varje år gjort en pilgrimsvandring mellan fäbodvallen Änga Nybo i Arbrå till Körsåsen i utkanten av Trönö. Birgit Lundgren värnar om traditionen men är rädd för att den håller på att dö ut.

Den sista söndagen innan midsommar är det tradition att göra den milslånga promenaden i skogen. För omkring femton år sedan var det många både från Trönö och Arbrå som gjorde vandringen. Förra året var det en ensam vandrare.

– Någon ny generation har inte fyllt på. Det kanske kan bero på att vi samlas redan fem på söndagsmorgonen, säger Birgit Lundgren.

Birgit bor i Trönö och anordnar vandringen varje år. Hennes höfter sätter stopp för att hon själv ska kunna delta i år men hon hoppas kunna gå igen nästa år. Hon sitter i sitt kök och funderar över hur de ska lägga upp det. Hon har sina förklaringar till varför intresset för pilgrimsvandringen har minskat.

– Nattvandringen på Mostigen är också samma helg men vi envisas med det här datumet eftersom det är händer andra saker i Trönö senare på dagen, säger hon och smuttar på sitt kaffe.

Birgit berättar att det är tradition att man först vandrar, sedan går på gudstjänst i Trönö gamla kyrka och avslutar med hembygdsdag på Söderblomsgården.

Traditioner betyder mycket för henne. Hon är en eldsjäl i Trönö och engagerar sig mycket i Hembygdsföreningen. Hon arbetar med många ideella projekt för att bevara bygdens historia och hålla den levande. Birgit ligger bakom de tre byaböcker som finns om Trönö och en fjärde är på gång i höst.

– Den ska handla om Daglysa. Alla i bygden är delaktiga på ett eller annat sätt i de här böckerna, säger hon.

Birgit kommer ursprungligen från Arbrå och flyttade till Trönö för femton år sedan.

– Jag har alltid haft en förkärlek till Trönö. Jag har känt att jag trivs här och när min dotter flyttade ifrån sitt hus flyttade jag in, säger hon.

Mitt emot henne vid köksbordet sitter hennes livskamrat Sören Olsson. De träffades på isfiske efter att Birgit flyttat till byn.

– Hon fick ju inge fisk så jag var ju tvungen att hjälpa henne, säger Sören.

Birgit vill visa fäbodvallen Körsåsen där pilgrimsvandringen har sitt slut. Hon sätter sig i bilen och vrider om nyckeln. Bilstereon börjar spela en låt av Totta Näslund.

– Totta Näslunds mormor är född på den här gården. Det var i slutet av 1800-talet, säger hon.

Birgit kan mycket om gårdarna i trakten. Hon berättar vem som bott var och hur gamla husen är.

– Jag är väldigt fascinerad över hur folk har levt. Nästan alla gårdar här berättar historier från förr, säger hon.

På Körsåsen finns flera gamla stugor. Träden står i full grönska och det är vildvuxet på ett vackert sätt. Lite vatten rinner genom fäbodvallen och Birgit visar en stolpe som står utplacerad.

– Det här är märket som visar att det är en pilgrimsled. Vi fixade till stigen och satt upp de här märkena för något år sedan, säger hon.

En vanlig pilgrimsvandring görs under tystnad men det gäller inte den här.

– Nej vi tycker det är trevligare att prata. Sedan har vi några aktiviteter längst stigen också. Det finns en "sjungsten" där vi stannar och sjunger "Härlig är jorden". Det är något mäktigt med att stå mitt i naturen och sjunga, säger hon.

Birgit älskar skogen och spenderar så mycket tid hon kan i den. Hon är rädd för att traditionen med pilgrimsvandringen ska dö ut om inte några yngre intresserar sig snart.

– Det vore väldigt synd om det här gick i graven. Det är en lång tradition som är värd att bevara, säger hon.