Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bilen en lyxvara eller nödvändighet?

/

Gör det dyrare och krångligare att åka bil.

Annons

För de allra flesta är bilen bara en konsumtionspryl som man använder för sitt eget höga nöjes skull.

Höj därför skatterna rejält på både på bilar och bilresor och satsa i stället på kollektivtrafiken.

Det föreslog fem trafikforskare i en debattartikel i Svenska Dagbladet i söndags.

Som landsbygdsbo i en glest befolkad region funderar man förstås i vilken verklighet de fem forskarna lever.

De menar att bilens betydelse som transportmedel är betydligt överdriven. De hävdar att deras forskning har visat att ett mindre bilresande "inte ledde till sämre livstillfredsställelse".

Forskarna konstaterar visserligen att "i glesbygd och på obekväma tider saknas ofta godtagbara alternativ" och de tycker att politikerna måste diskutera "vad som ska betraktas som nödvändiga bilresor".

Men de ger inga synpunkter på hur de människor som har det dåliga omdömet att bo i glesbygd, eller som behöver förflytta sig på obekväma tider, ska finansiera sitt bilinnehav med nya pålagor.

Inte heller vad som skulle kunna betraktas som nödvändiga bilresor.

Däremot konstaterar de att "människor med begränsad tillgång till bil anpassar sig genom att bosätta sig strategiskt".

Det gäller alltså för oss som lever på landsbygden i en glesbygdsregion att bosätta oss strategiskt nära jobbet, affären, förskolan och barnens fritidsaktiviteter. Eller åtminstone nära någon kollektivtrafiklinje, även om den bara går de stora huvudstråken. Och inte alltför ofta.

Kollektivtrafiken räcker helt enkelt inte till på våra breddgrader. Och den kommer aldrig att utgöra något rejält alternativ, mer än på marginalen i vår region.

Hur ska vardagslivet med resor till jobbet, skjuts av småbarn, matinköp och socialt umgänge fungera i Hälsingland om privatbilismen får orimligt mycket tuffare villkor?

"För att minska bilresandet är det nödvändigt att placera bostäder, arbeten och inköpsställen på kortare avstånd", skriver de fem forskarna.

Och när nu verkligheten ser ut som den gör? Vad gör vi då?

Varför göra det dyrare och krångligare att åka bil när nu bostäder, arbeten och inköpsställen faktiskt inte ligger nära varandra?

Ska vi först göra en gigantisk omdaning av våra samhällen i planhushållningsanda där politikerna dessutom ska avgöra vad som "ska betraktas som nödvändiga bilresor"?

Ibland får man känslan av att kollektivtrafik och bilism är varandras motsatser. Satsa på det ena och fördyra det andra. Men i stället kompletterar de varandra.

Det är viktigt att satsa på kollektivtrafiken, både på tillgänglighet och effektivitet. Men i stora delar av vårt land är tämligen glesbefolkat där det varken går tunnelbana eller linjebuss i bostadsområden och byar.

Och att göra stora satsningar på kollektivtrafik i bygder där människor måste ha bil är knappast motiverat. Men det är dessa människor som drabbas hårdast av dryga bilkostnader.

Att sedan bilen är en konsumtionspryl är väl knappast något att vara indignerad över. Det är också tvättmaskinen, datorn, vårt resande och till och med våra bostäder.

Och visst ska vi betala för vår konsumtion. Problemet är bara att avgöra vad bilismen kostar och vilka mervärden den faktiskt skapar i vårt samhälle.

Inom överskådlig tid finns det inga verkliga alternativ till privatbilismen. Därför får den inte belastas med orimliga kostnader.

Mer läsning

Annons