Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

BERLIN ALEXANDERPLATZ

Vacker långsam pessimism om den undre världen i det moderna Berlin av Rainer Werner Fassbinder. Serien Berlin Alexanderplatz, baserad på en roman av Alfred Döblins, finns nu som restaurerad dvd.

Annons

Året är 1928 och före detta transportarbetaren Franz Biberkopf, spelad av Günter Lamprecht, kliver ut ur fängelset och möts av ett kaotiskt Berlin. Biberkopf har suttit inne fyra år för att ha dödat sin fru. Nu måste han klara av livet, börja jobba och bli en bra människa.
Rainer Werner Fassbinder berättar poetiskt, karaktärerna är originella och hans filmer är alltid oförutsägbara. Filmen rör sig mellan ett teatralt och ett realistiskt språk, ofta med stora överdrifter och kreativa, för många obegripliga, vändningar.
I Berlin Alexanderplatz har kriget ännu inte brutit ut, men det hotande sönderfall som råder blir en del av folkets identitet. Fassbinders ständigt återkommande tema verkar vara att ”vi själva är en del av det vi förtrycks av”. Politiskt är Tyskland oenigt, nazismen växer samtidigt som vänstervindarna blåser hårt. Kaoset närmar sig på smutsiga, neonblinkande bakgator och på illaluktande dekadenta barer. Arbetslösheten ökar och tillståndet är allmänt hopplöst. Biberkopf ger sig ut i regnet för att träffa kvinnor tillsammans med Reinhold, som är hans minst sagt bisarre vän.


När filmen släpptes upprördes många av det kvinnohat man tyckte sig se. Men som i många av Fassbinders filmer porträtteras egendomliga, galna, eller förtryckta kvinnor medvetet. Han ville visa hur det sammanhang vi lever i påverkar vår identitet och självbild - så även kvinnors. Hur intolerans leder till att vi till sist förtrycker oss själva. Fassbinder var en levande queerteori hela han, långt innan begreppet ens var påtänkt. Han lyckades med avsikt uppröra hela Västtyskland – både filmpubliken, högern, vänstern, feministerna och de homosexuella kritiserade hans sätt att skildra människor och deras roller i politiska situationer. Människorna i Berlin Alexanderplatz rör sig på botten. Det är prostituerade, hallickar, småtjuvar, lodisar och andra skumma dagdrivare. Fassbinder har själv sagt att poängen med Berlin Alexanderplatz är att anspråkslösa underklassmänniskor tillskrivs lika stora och viktiga känslor som annars brukar tillhöra endast de ”lyckade, medvetna människorna”.


Fassbinder dog 1982, endast 37 år gammal, efter en överdos kokain och sömnmedel. Två år tidigare hade hans Berlin Alexanderplatz haft premiär i Tyskland. Tiden för serien hade inte kunnat vara mer fel. 1980-talet var ytligt, glatt och stressigt, utan varken tid eller plats för Fassbinder. Hans serie blev grundligt hatad av såväl publik som kritiker. Det långsamma tempot var hopplöst ute. Man ville se snabba klipp med lyckade, driftiga människor. Kanske är det så även idag, kanske har många svårt att ta till sig bildspråket, kanske blir de frustrerade, rent av förbannade på de stillastående, ofta plågsamt sega tagningarna.
- Jag vill vara för filmen vad Shakespeare var för teatern, Marx för politiken och Freud för psykologin, sa Fassbinder. Under fjorton verksamma år gjorde han 43 långfilmer, nio teateruppsättningar och en rad stora teveproduktioner, med Berlin Alexanderplatz som den absolut största.