Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Berättelser från Forsa lever vidare i byabok

/
  • Hans Åke Persson tycker att det är roligt att så mycket han har skrivit om, som samer, vargar och Forsa blått, har kommit i ropet i dag.

Det började med berättelser, som Hans Åke Persson fick berättade för sig av äldre personer i byn, och slutade över 50 år senare i en bok. Under 15 år har Hans Åke Persson arbetat med boken Skålla med omnejd i Forsa socken.

Annons

Under 1960–talet arbetade Hans Åke Persson med att köra mjölkbil. När han åkte runt började han att notera äldre personers berättelser.

– Jag tänkte att det här var värt att skriva ned, det är så mycket som går förlorat mellan generationerna. Det var ett stressigt jobb så jag hann tyvärr inte lyssna så mycket som jag ville, men jag gjorde små minneslappar.

Läs även: Psykiatrisk tvångsvård tema i Mikael Ressems nya deckare

De små minneslapparna samlades på hög och ju äldre Hans Åke blev ökade hans intresse för bygden.

I början av 2000–talet startades en studiecirkel, via Vuxenskolan, på bygdegården i Klångsta. Många äldre personer anmälde sitt intresse till cirkeln, där de fick dela med sig av sina minnen och berättelser.

– Jag skrev ned berättelserna i stolpar som jag skrev ut på datorn när jag kom hem. Det blev så mycket och tillsammans med mina minneslappar kunde de få leva vidare i form av en bok. Det var en hel del huvudbry innan allt jag skrivit på dessa minneslappar föll på plats, det hade ju legat vilande i uppemot 40 år.

Hans Åke är egentligen en siffernisse, som han kallar sig själv, som har sysslat med redovisningar och försäkringar. Att skriva en bok var något helt främmande för honom, men han kände att det var viktigt att dessa äldre personers berättelse kom på pränt. Även om flera av dem lämnat jordelivet så lever deras berättelser vidare.

Boken innehåller både fakta och historier om och ifrån byarna runt om i Forsa socken. Bilder till boken har Hans Åke valt ut från negativ som skänkts till Hembygdsföreningen från den avlidne journalisten Per Hilding Lindh.

Läs även: Makarna Olsson ger ut sin tredje byabok

En bidragande orsak till att Hans Åke började skriva, förutom det historiska intresset, var att han fick problem med stämbanden som påverkade hans tal. I dag åker han varannan månad ner till en specialist i Stockholm som med behandling får hans tal att fungera någorlunda.

På frågan om han har någon favorithistoria i boken svarar Hans Åke att det är många. Men personligen tycker han att historien om pappersfabriken som gjorde papper av lin, eller snarare Linlump, är extra intressant.

Några otäcka historier har Hans Åke också fått med i boken.

– Jag har med en berättelse om en kvinna som blev stenad i Forsa på 1700-talet. Sen har jag med en avrättning där en man och hans fru dödade svärfadern. Till den avrättningen hör att det sades att om man drack en halshuggen persons blod kunde man bota epilepsi. Så en kvinna med epilepsi fick dricka den avrättade mannens blod. Sen band de fast henne bakom en hästvagn där hon fick springa efter för att blodet skulle pumpas runt i hennes kropp.

Hans Åke Persson är tacksam till sina korrekturläsare.

– Det är tack vare mina korrekturläsare Berit Ranebo och Ing-Marie Bergroth, som har varit så tålmodiga och rättat, som jag kunnat ge ut den här boken. Men även andra personer som har deltagit med uppgifter.

Läs även: Nu öppnar Astrid Lindgrens hem

Läs även: Läsarna avgör nytt bokpris

Annons