Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bekymrade politiker kräver inga svar

De är inte underbetalda läkarna i landstinget Gävleborg. Snarare ligger samtliga läkarkategorier över riksgenomsnittet, i alla jämförelser. De tycker att de har goda rådgivare och chans till kompetensutveckling. Det råder god stämning på deras arbetsplatser. Flexibilitet känner de i sin yrkesutövning.

Annons

Och Gävleborgs län är över huvud taget en bra region att bo i. Enligt läkarkåren alltså.

Så varför råder det akut läkarbrist inom vissa sjukvårdsområden? Och varför måste landstingets HR-chef Karin Rystedt ha en lång dragning inför onsdagens landstingsfullmäktige om hur läkarbristen på lång och kort sikt ska avhjälpas?

Som man frågar får man svar brukar det heta. Och mycket kan bevisas med diverse enkäter, rapporter, studier, intervjuer. Sedan kan verkligheten visa något helt annat.

Akut har landstingsledningen valt att lösa specialistbristen med bonuspåslag i halvmiljonklassen. Det har Hälsingetidningar skrivit om vid ett flertal tillfällen och det har också kommenterats på ledarsidan.

Nu har ett läkarförsörjningsprojekt inletts som ska jobba på bred front: Läkare ska rekryteras för att akut fylla tomma vita rockar, men också för att få skaffa specialistkompetens som stannar kvar på länets sjukhus.

Om det nu kan vara bråttom att lösa något långsiktigt så verkar läkarbristen i Gävleborgs län vara ett sådant exempel. Inom 10 år går en tredjedel av specialisterna i pension. Omsättningen på de specialister som redan jobbar här är 10 procent. Och det är det svårt att ha en åsikt om så länge man inte ser en jämförelse med andra landsting. Är det hög eller låg omsättning?

Avgångsintervjuer, utredningar om arbetsmiljön, intervjuer med de läkare som jobbat fem år eller längre, forskningsrapporter och litteratur ger en inte helt igenom positiv bild av landstinget som arbetsplats.

Det är färre läkare som är chefer i dag än tidigare, det råder en bristande dialog och svårt att påverka arbetet, mer administration än medicin, minskat stöd och återkoppling, störande arbetsuppgifter har ökat. Och det är klart, har man tio olika it-system inom landstinget som kräver olika inloggningar så tar det ganska mycket fokus från det läkaren egentligen ska syssla med.

Nätverksträffar, marknadsföringsaktiviteter, handlingsplaner, övergripande arenor och mötesplatser för dialog. Karin Rystedt har en plan för hur läkarna ska övertygas att stanna kvar.

När så politikerna får chansen att ställa frågor till HR-chefen finns det anledning att göra samma reflektion som socialministern, som i förra veckan konstaterade att politikerna har en för hovsam inställning till professionen inom landstingen.

I och för sig fick de inga uttömmande svar heller, men just därför.

Moderaterna undrade hur många läkare som är tjänstlediga – vet inte blev svaret. Hur många läkare jobbar enbart med administration – ingen aning. Varför annonserar ni inte på hemsidan – det ger minst effekt. Vart tar läkarna vägen som slutar - vet inte.

Vissa politiker är bekymrade över läget. Andra är bekymrade över att läkarna vill bli chefer igen.

Medborgarna har alla anledning att vara bekymrade om politikerna i landstinget inte börjar kräva resultat. Det ska väl finnas en deadline för ett läkarförsörjningsprojekt. När kan en uppföljning ske? Och rent konkret vad betyder nätverksträffar, marknadsföringsaktiviteter, handlingsplaner.... har det praktiserats någon annanstans – och i så fall – hur många läkare anställdes, hur många stannade?

Mer läsning

Annons