Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Behovet av delad föräldraförsäkring

/

Jamen, alla andra tycker ju så. Då måste det ju vara rätt. Eller? Nej. Det måste ju inte det.
Torsdag. Och än en gång visar svensken att det bor en Kristdemokrat i långt många fler än de där fyra procenten som skyltar med det vid våra val.

Annons

Tittar upp på TV-skärmen vid redaktionsdesken när jag kommer in på Arbetarbladet i Gävle där jag arbetar. Och där står det. Att 84 procent av svenskarna vill låta föräldrarna avgöra hur föräldraförsäkringen ska fördelas. Att bara 11 procent vill kvotera. Någon egentlig skillnad mellan män och kvinnor finns inte. Och störst motstånd mot kvotering hittar vi bland de som är i barnafödande ålder.

Vilket innebär att den där förändringen som vi faktiskt behöver är mycket, mycket långt borta. För i dag finns få partier som skulle våga stöta sig med väljare som till en förkrossande majoritet vill att saker skall förbliva som de är.

Socialdemokraterna mumlar om att tredela föräldraförsäkringen och på sikt tudela. De borgerliga behöver vi inte ens tala om. De har få tankar kring jämställdhet över huvud taget. Folkpartiet har tystnat i alliansens och i regeringens tappning har jämställdhet reducerats till en individfråga.

Att dela föräldraförsäkringen existerar inte ens som tankeexperiment inom alliansen. Det enda parti i riksdagen som klart och tydligt tar ställning för barns rätt till båda sina föräldrar är Vänsterpartiet. Men deras mod räcker tyvärr inte långt.

Förutsättningarna för att vi ska ta oss vidare på egen hand när det handlar om fördelningen av tiden med barnen när de är små är knappast lysande. TCOs årliga pappaindex visar att vi står stilla just nu. Andelen fäder som tar ut föräldraledighet ökar inte. Även om de som nu tar ut föräldraledighet tar ut fler dagar än tidigare. 21 procent av dagarna går till pappor. Resten till mammorna. Och så vill vi att det ska förbli. Tydligen.

Men om vi skulle fråga samma människor som svarat att de inte vill att föräldraförsäkringen skall delas lika om de anser att kvinnor och män skall ha lika lön för lika arbete skulle samma individer med mycket hög sannolikhet svara ja på frågan.

Problemet är bara att det ena utesluter det andra i det här fallet. Det går inte att dela lika på lönekakan utan att dela lika på ansvaret för barnen vi skaffar. En delad föräldraförsäkring löser inte alla problem. Men det skulle innebära att unga män och kvinnor blir likställda föräldrar även i arbetsgivarnas ögon. Vilket i sig är en förutsättning för att förändra kvinnors löneläge.

Skulle vi fråga samma människor som säger nej till en tudelad föräldraförsäkring om de anser att ett barn behöver båda sina föräldrar skulle svaret även på denna fråga antagligen bli ja. Trots att det är just det delade ansvaret och kvantitetstiden som är förutsättningen för att ett barn skall få två närvarande föräldrar.

Att vi inte tar oss vidare är en sak. Men problemet är uppenbarligen att vi inte ens vill ta oss vidare. Vi är nöjda med deltidspappor och lönediskriminerade mammor och barn som får nöja sig med kvalitetstid med pappa.

Vi anser att vi kan lösa det här i hemmet. Att vi inte behöver en delad föräldraförsäkring.

Men det gör vi.

Jenny Wennberg

Mer läsning

Annons