Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bättre vardag med hjälp till jobb

Efter många år med tillfälliga påhugg och arbetslöshet har Jonatan Asklund fått jobb. Visserligen deltid, men i alla fall jobb och en fast inkomst. Och en bättre vardag.

Annons

– Jag tycker att jag har det bra. Man får ta det som det är, och jag får det ju att gå runt i alla fall, säger han.

Jonatan Asklund är 29 år, och har adhd med inslag av Asperger syndrom. Hans uppväxt och skoltid liknar många andras, som har samma problematik. Det var kämpigt i skolan – inte själva inlärningen egentligen, säger han, men koncentrationen ville sig inte. Fick han jobba avskilt och med stöd, gick det bra.

– Jag var hyperaktiv och rastlös. I skolan fick jag extra hjälp från och till, och jag fullföljde grundskolan. Jag började gymnasiet, men av olika skäl slutade jag där, berättar Jonatan Asklund.

Efter avhoppet blev det lite av varje, och mellan varven inget alls.

– Jag hoppade runt på olika praktikplatser, och jag var arbetslös. Jag har hållit på en del med bilar, och har tjänat några kronor på det. Jag gillar gamla amerikanska bilar. Jag har själv en gammal bil, men inget körkort. Jag har inte haft råd att ta det, men nu håller jag på, säger Jonatan Asklund.

Han har egen lägenhet sedan några år. Tidigare hade han en satellitlägenhet som var kopplat till ett gruppboende, där han fick en del social samvaro och viss hjälp med de vardagliga bestyren.

Det var också via personalen där som han slussades in i projektet som så småningom ledde till jobb.

– Det satte i gång ordentligt 2006. Jag hade jobbat på Hertz men slutade där. Efter det blev jag hemma ett tag, och då blir det att man mest spelar tv-spel och umgås med kompisar. Men det var då det fixade sig med jobbet, förklarar Jonatan Asklund.

Nu har han en kommunal tjänst som resursperson inom en omsorgsverksamhet. Arbetsuppgifterna skiftar, säger han.

– Jag ska vara allt-i-allo, det kan vara alla möjliga uppgifter som jag ska hjälpa till med. Jag jobbar deltid, några timmar varje dag, och det tycker jag är bra.

Lönen räcker inte till allt, men det är roligt att tjäna in den själv. Ett litet tillskott kommer via försäkringskassan. På ledig tid har körkortsprojektet högsta prioritet, och det blir en del mekande med den gamla amerikanaren.

– Jag skulle vilja köra "sheriffen" själv i sommar. Annars tänker jag inte så mycket framåt, man får försöka leva i nuet och ha roligt.

Han grubblar inte över sina diagnoser, eller hur livet annars kunde ha gestaltat sig.

– Nej, det gör jag aldrig. Jag är nöjd som jag har det. Man får ta hand om situationen som den är. Man är ju den man är.