Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barnens uppväxtvillkor är oerhört olika

/

Barnfattigdom är ett begrepp som verkligen har bitit sig fast i debatten.

Annons

Det är ett av de allra tydligaste uttrycken för det nya Sverige som håller på att växa fram, där rikedomen ökar samtidigt som fattigdomen gör det. 2011 skiljer sig svenska barns uppväxtvillkor markant åt.

Rädda Barnen beräknar att 220 000 barn levde i fattigdom under 2008, vilket motsvarar 11,5 procent av alla barn i Sverige. Siffran hade dessutom ökat sedan året innan. Men när Rädda Barnen släppte sin rapport så möttes den av misstro från många håll.

Det är fortfarande rätt många som grymtar om att vi inte vet hur bra vi har det i Sverige och att det minsann inte är några barn som behöver gå hungriga här hos oss. På så sätt ser man till att negligera problemet samtidigt som man förminskar det. Helt enkelt säger man åt de barn som finns mitt i problemets kärna att deras upplevelser av orättvisor och skammen att inte ha råd, inte är på riktigt.

Mellan raderna säger vuxenvärlden till Ali, vars mamma inte har råd med glasögon, att han inte borde jämföra sig med klasskamraten som har tre par i olika färger. Till Berit, som alltid äter extra mycket skolmat på måndagar och fredagar, att hon borde vara tacksam över att hon inte bor i en argentinsk kåkstad. Till Cesar, som inte har råd att fortsätta i fotbollslaget, att han måste förstå att livet är orättvist. Och uppskattningsvis 220 000 andra barn som delar liknande erfarenheter.

Jag är helt övertygad om att vi aldrig skulle använda sådana argument när det gällde vuxna och deras situation. Att befolkningen i Sverige har det relativt sett betydligt bättre än vad man har det i de flesta andra länder på jorden brukar aldrig ses som relevant annars – speciellt inte i de debatter som handlar om vår syn på tillväxt, konsumtion och miljöpåverkan.

De rikaste har tjänat stort på de senaste årens politik, medan många andra har halkat efter i utvecklingen. Det gör att många barnfamiljer har fått det bättre ekonomiskt idag, samtidigt som de som tidigare levde på marginalen har halkat efter ännu mer. Faktum är att den rikaste tiondelen av Sveriges barnfamiljer idag har det så pass gott ställt att varje familj skulle kunna försörja drygt tre lika stora familjer. Och det är i den här utvecklingen tror jag att vi har nyckeln till att förstå reaktionerna mot Rädda Barnens rapport.

Att få syn på orättvisor som orsakas av klassklyftor är nämligen inte helt lätt. Det kan man nog göra först när man har möjlighet att röra sig mellan olika miljöer och på så sätt få insikt om hur ens klasstillhörighet påverkar vardagen genom att ge en privilegium eller sätta upp hinder för ens drömmar. Den situation vi lever i, vår bakgrund och vilka vi omger oss med påverkar vad vi ser.

Livsvillkoren i det svenska klassamhället är radikalt annorlunda mellan olika grupper i samhället och många är helt enkelt inte medvetna om vilken sorts villkor som andra grupper än deras egen lever under. Ni vet som när Marie Antoinette inte förstod varför folket bara åt bakelse om de hade slut på bröd. Alla barn i mina barns klass har egen matsäck på skolutflykten – då måste nog Rädda Barnen överdriva det här om att många får avstå sådana aktiviteter… Eller?

Mer läsning

Annons