Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bakvända Reinfeldt

Rapport från en presskonferens med statsministern. Eller förlåt, ett tal.

Tidigare under onsdagen presenterade S-riksdagsledamoten Mikael Damberg en granskning av regeringens politik, med fokus på bland annat jobben: "Arbetslösheten har ökat, sysselsättningsgraden har sjunkit - och långtidsarbetslösheten bitit sig fast. Då måste man ställa sig frågan: Om inte den här regeringens politik har fungerat i hög och lågkonjunktur så kanske man måste byta perspektiv och göra något annat".

Alliansregeringens fokus har legat på att minska utanförskapet, det vill säga minska den grupp medborgare i arbetsför ålder som borde arbeta men som antingen har knuffats över i förtidspension – vissa av dem redan i sena tonåren–, eller i långtidssjukskrivning. Eller andra typer av bidrag som har fått ersätta arbetet. Dessa människor har inte räknats som arbetslösa tidigare. När Socialdemokraterna försöker få allt att handla om att jämföra arbetslöshetsprocenten 2006 med i dag, så bör det finnas med i bakhuvudet,

När Mikael Damberg säger att arbetslösheten har ökat med Alliansen har han alltså rätt. Men regeringen har samtidigt rätt i att sysselsättningen har ökat.

Med det sagt, det finns väldigt mycket kvar att göra. Nog har det har hänt en eller annan gång att vi suckar om detta "tjatande" om arbetslinjen från Moderaterna. Vad vill de egentligen bortom jobben? Det viktigaste för politiker är förstås inte att tillgodose hungriga politiska tyckare som vill ha nya vinklar. Det är att ha idéer och jobba för att dessa ska bli verklighet. Och sanningen å säga är att i goda tider skapas det för få jobb, och i dåliga tider förlorar vi för många, som TCOs samhällspolitiske chef Roger Mörtvik sa i ett seminarium.

Jobben är helt enkelt fortfarande den viktigaste frågan. År efter år. Och framförallt för alla de unga människor som står utanför arbetsmarknaden, utan att ens se en tillstymmelse till öppning för att komma in på den. Utanförskapets bojor väger tungt.

Och praktiska lösningar för att ordna detta presenterade statsminister Fredrik Reinfeldt på sin presskonferens på Almedalens scen under onsdagskvällen. Ja, för något tal var det väl inte frågan om? Åtminstone inte förrän efter ca 23-24 minuter.

Innan det var det konkreta satsningar med handledarstöd för arbetsgivare, slopad arbetsgivaravgift för ungdomar och förstärkt uppdrag till arbetsförmedlingen att hjälpa alla unga från dag ett. Och slopad differentiering av a-kasseavgifterna vilket betyder sänkta avgifter för 2,3 miljoner medlemmar. A-kasseavgiften sänks till exempel med 255 kr i månaden för anslutna i hotell- och restauranganställdas a-kassa.

Det är bra saker. Till och med SSU verkar ganska nöjda i ett pressmeddelande som skickas ut under onsdagskvällen. Men det passar inte som ett partiledartal under Almedalsveckan.

Det gjorde däremot vad som kom sedan. När Reinfeldt talade om att valet handlade om mycket mer än om en arbetslinje kontra en bidragslinje. Och om Sverigedemokraterna vars idé är att "säga dom istället för vi". Överhuvudtaget tycks det som om Fredrik Reinfeldt aldrig tror så pass mycket på sig själv som när han säger att mummel och tystnad inte är svaret på främlingsfientlighet, och om att han aldrig tänker samarbeta med Sverigedemokraterna.

Tänk om han hade börjat där.

Inlett med att tala om vilka värden som är viktiga. Vilket samhälle han står för. Istället för en lång, och ganska tråkig, uppradning av ack så viktiga reformer. Allra helst, lämna sådant åt ekonomiska seminarier om det nu absolut ska tas upp under Almedalsveckan.

Men låt inte det som kan vara årets mest spännande tal förstöras genom att ta alla detaljer i jobbpaktens nästa steg.