Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Baka är livet för Vivi

Ugnen har varit påslagen i två timmar. Så lång tid behövs för att den speciella bakstenen ska bli helt genomvarm. Vivi Wikström är i färd med att baka hårdbröd, och det går med en rasande fart när hon kavlar ut och naggar degen.
– Det här, det är livet det. Och så doftar det så gott i huset när man bakar, säger Vivi, som fyller 70 år den 27 maj.

Annons

Vivi är född i Härnösand i en riktig bak- och matfamilj, som hon själv uttrycker det.

Så det var kanske inte så underligt att hon valde att jobba som konditorilärling på ett bageri efter skolan.

– Men så fick jag för mig något annat, och jobbade inom sjukvården några år.

1965 träffade hon Boris Wikström i Härnösand. Efter några flyttar hamnade familjen i Enånger. Det var den 4 januari 1971 och Vivi jobbade som timvikarie på sjukhuset.

Men intresset för mat fanns där hela tiden, och i mitten av 1980-talet öppnade hon och maken Boris en lite korvkiosk vid Texacomacken i Lindefallet. Korvkiosken byggdes ut till ett gatukök, som senare blev Linde värdshus, som de drev under några år innan de flyttade till Iggesund.

1994 var Vivi klar med sin storköksutbildning, som hon sedan kompletterade med en påbyggnadskurs till kock/kokerska med inriktning på barn och äldre och lärde sig bland annat mycket om specialkost och allergier.

– Jag ville gå en fortsättningskurs för att bli konditor, men då skulle jag få bekosta den själv, så det fick vara, säger Vivi.

Och baka, det kan hon ju göra ändå.

I stället blev hon, vid 55 år ålder, fast anställd hos kommunen.

– De sista tolv åren jobbade jag som kokerska, eller mattant, som barnen sa, på Kålhagens förskola.

Men ryggen krånglade, och efter att först ha gått ner i arbetstid, gick hon pension vid 62 år.

– Nu tar jag hand om barn, barnbarn, barnbarnsbarn. Och gubben och hunden, inte att förglömma, säger Vivi.

Gubben, det är Boris Wikström, en inte helt okänd pingisspelare. När Vivi bakar hårdbröd och kavlar ut brödkaka efter brödkaka, sitter Boris på en pall vid spisen och vänder bröden i ugnen. Det gäller att ha full koll, på bara några sekunder kan brödet bli bränt.

Hunden, det är Zorro, som Vivi egentligen hade tänkt skulle heta Linus.

– Vi hade haft en katt som hette Linus och som var väldigt speciell, så jag tänkte att hunden skulle få heta Linus också.

Men när barnbarnet Elias fick vet att mormor och morfar skulle skaffa en hund, tyckte Elias att hunden skulle heta Zorro.

– Inte kunde vi döpa hunden till Linus då, säger Vivi och skrattar.

Sedan 2008 sjunger Vivi i Njutånger/Iggesunds kyrkokör. Sjungit har hon gjort av och till sedan ungdomen.

– Det är väldigt roligt. Är man seg när man går på körträning är man glad när man kommer hem.

Förut brukade hon handarbeta en hel del, men nu sätter värken i fingrarna stopp för det.

– Jag tycker om att läsa och lösa korsord. Det är nästan slagsmål om korsorden här.

Men det hon tycker allra mest om, det är att baka.

– Det är så tacksamt att göra. Nån vill ha en limpa, nån knäckebröd, en annan en tårta.

Och är det någon som beställer en smörgåstårta, då levereras den givetvis med hembakta bottnar.

Köpta tårtor är inget Vivi suktar efter.

– Jag har provat köpa tårta, men jag blir bara besviken. Jag tycker inte de är lika goda.

Så när Boris fyllde år och skulle ha öppet hus, fick han bestämma vilken tårta han skulle bjuda på. Valet var självklart – schwarzwald. Det är både Boris och Vivis favorittårta.

Men får Vivi själv välja, så bakar hon helst matbröd.

– Vi tar hellre en god smörgås med ost till kaffet.

Vivi och Boris firar hennes födelsedag – och sin 45-åriga bröllopsdag i förskott – utomlands.

– Det är kul att få uppleva andra länders kultur och historia. Och så blir det förstås lite god mat och sånt, säger Vivi.

Och en hel del gott fika blir det säkert när Vivi och Boris kommer hem till Iggesund igen och de fyra barnen, sex barnbarnen och barnbarnsbarnet kommer för att fira.

– Det blir lite familjärt, så där, men det blir säkert fulla stugan.