Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Avtal, halvmesyr eller sammanbrott?

/

Det drar ihop till slutstrid om klimatavtalet. När miljöministrarna nu i helgen anländer till Köpenhamn så är det en tuff förhandlingsvecka som de har framför sig. Ska det kunna bli ett avtal värt något måste de ha kommit en bra bit på vägen innan stats- och regeringscheferna anländer Köpenhamnsmötet mot slutet av nästa vecka.

Annons

Motsättningarna är emellertid fortfarande stora och det tycks som att Köpenhamnsmötets delegater har delat in sig i tre grupperingar. En består av industriländerna och de övriga två utgörs av rika respektive fattiga utvecklingsländer. Så ser det i varje fall ut när man studerar det utkast till klimatavtal som lades fram under gårdagen.

Avtalet är fullt av alternativa skrivningar som miljöministrarna nu ska försöka att jämka samman. Det är till och med så illa att man inte ens är överens om huvudmålet. Från svenskt och europeiskt håll har man exempelvis velat begränsa temperaturökningen till två grader. Det är en målsättning som exempelvis Kina och Indien högst motvilligt accepterat. Nu för de fattigaste länderna i Afrika och en del östländer, som redan är utsatta av de pågående klimatförändringarna, fram krav på att sänka ribban till en temperaturökning på 1,5 grader.

En halv grads skillnad kan tyckas lite, men bär med sig stora konsekvenser. Både i form av klimatförändringar och i form av krav på utsläppsminskningar av växthusgaser. Allt beroende på vilken nivå man till slut – förhoppningsvis – lyckas att enas kring.

Just brasklappen "förhoppningsvis" är nödvändig att ta med. För ingen vet hur de här förhandlingarna kommer att sluta. Förhoppningsvis blir det ett avtal. Förhoppningsvis blir det ett bra avtal. Men det kan lika gärna bli en halvmesyr. Eller för den delen sluta med att förhandlingarna bryter samman totalt.

Det sistnämnda ter sig dock allt mer osannolikt. Allt fler stats- och regeringschefer har meddelat att de kommer att närvara de sista dagarna av Köpenhamnsmötet. Däribland USA:s president Obama, Rysslands president Medvedjev och Kinas premiärminister Wen Jiabao. Om de här herrarna inte trodde att det skulle gå att nå enighet hade de inte bemödat sig resan till Köpenhamn.

Att EU-länderna i går, efter långa förhandlingar, lyckades bli överens om att tillsammans satsa motsvarande 72 miljarder kronor de närmaste tre åren för att få en snabbstart på klimatåtgärder i de fattigaste utvecklingsländerna är också något som förbättrar oddsen för att det ska bli ett avtal. Den här motsvarar en tredjedel av den totala insats som bedöms nödvändig för den här treårsperioden. Nu är det upp till övriga rika länder att följa efter och visa att även de har en ambition att bidra till få ordning på klimatproblemen.

EU sätter dessutom ytterligare press på övriga i-länder genom erbjudandet att höja sitt utsläppsminskningsmål från 20 till 30 procent år 2020 jämfört med 1990.

Det här gör sammantaget att EU:s förhandlingsposition inför den annalkande slutstriden får anses vara riktigt god. Det här beror utan tvekan på att den svenska regeringen har skött ordförandeskapet för EU på ett alldeles utmärkt sätt och förtjänar ordentligt med beröm.

Räcker det för att ro i hamn ett nytt klimatavtal? Det återstår att se.

Mer läsning

Annons