Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att vara tonåring och småbarnsförälder

De är tonåringar och föräldrar. Blev föräldraskapet som de hade tänkt sig? Hur har omgivningen bemött dem? Och har de några råd till andra unga kvinnor och män? Möt Malin, Amanda, Pernilla, Emelie, Sebastian och Kim.

Annons

Det är onsdag eftermiddag och vi befinner oss på Familjecentrum på Gärdet i Bollnäs. Runt borden i fikarummet sitter en grupp ungdomar som har kommit för att berätta för oss om sina nya liv som unga föräldrar.

Låt oss till att börja med att presentera allihop: Malin Jernberg med sonen Melvin, snart 4 månader, Amanda Andersson och sambon Sebastian Sawander med sonen Kevin, snart 3 månader, Pernilla Larsson och sambon Kim Wennmark med sonen Jonas 2 månader, och så Emelie Frisk med tvillingarna Erik och Saga Mattsson som är 7,5 månader.

Tjejerna gick på Torsbergsgymnasiet när de blev med barn och vet att det är fler tonåringar än de själva som antingen är gravida eller har fått barn.

- Det är många just nu. Jag har hört att det är nitton stycken på Torsbergsgymnasiet som är gravida eller har fått barn, säger Pernilla, snart 17 år.

Malin, också hon snart 17, tror att det har blivit en trend. Och Sebastian menar att många i umgängeskretsar nu peppar varandra att skaffa barn.

- Men det är inte så lätt som många tror att ta hand om ett barn. Många har inte en susning, säger Amanda, 17.

För de flesta av de här fyra tjejerna var det ändå självklart att behålla barnet när de blev gravida.

- Vi ville ha barn, säger Amanda och 23-årige Sebastian som hade varit tillsammans i ett år när Amanda blev med barn.

Alla säger dessutom att de vill ha fler barn. Även 18-åriga Emelie som har fått tvillingar, och som tvekade en smula när hon blev gravid.

- Vi vill ha ett till barn om något år, säger hon.

Blev det då som de hade tänkt, att få barn?

- Ja. Jag var förberedd på att det inte alltid är jättelätt, i och med att jag har småbröder, säger Pernilla.

Malin berättar att Melvin har haft kolik, vilket gjorde den första småbarnstiden jobbig. Men annars har det gått lättare än hon trodde.

Amanda nickar.

- Bara känslan... Jag trodde inte att man kunde känna så mycket för ett barn! Det har dessutom gått mycket bättre med boende och ekonomi än jag trodde att det skulle göra, säger hon och kramar om sin Kevin.

Men tro nu inte att ungdomarna målar upp en rosenskimrande bild av föräldraskapet. När jag ber dem om råd till andra tonåringar som kanske är sugna på att skaffa barn, är de tvärtom realistiska och mycket tydliga.

- Tänk först igenom alltihop noga! Att få barn är ett heltidsjobb, det är inte alls samma sak som att hålla i kompisens barn en liten stund. Och det är tufft ekonomiskt, så man måste verkligen planera ekonomin, säger Kim, 19.

- Se till att ha tid för barnet, se till att du finns där. Man måste sätta barnet före sig själv, säger Amanda och Sebastian.

Malin råder andra unga att först skaffa utbildning och fast jobb, för att på så vis ha en bra ekonomi när de skaffar barn. Pernilla och Emelie säger: tänk först, och skaffa utbildning.

De fyra tjejerna är just nu föräldralediga med föräldrapenning och planerar att återgå till gymnasiestudierna. Emelie fortsätter sin omvårdnadsutbildning redan efter jul, och tvillingarna kommer att få förskoleplats i Arbrå där familjen bor. De andra mammorna ska söka nya gymnasieprogram, eller återgå till sina tidigare program till hösten.

Hur har ni blivit bemötta av omgivningen?

Bra, svarar de unga föräldrarna spontant. Men när de har funderat en liten stund berättar de också om andra reaktioner, bland annat från kompisar.

- Det finns de som frågar om man inte förstör sitt liv när man får barn, säger Pernilla och Kim.

Amanda har fått samma fråga.

- Jag tycker tvärtom att livet startar när man får barn. Man har något att kämpa för och ta ansvar för, säger hon.

Vilken hjälp behöver man som nybliven och ung förälder?

- Det viktigaste stödet får man från sin partner, säger Kim.

Malin bor fortfarande hemma och berättar att stödet från föräldrarna har varit viktigt. De hjälper henne praktiskt och har även funnits där om hon har behövt prata av sig.

Föräldrarnas reaktioner var blandade, när de fick veta att deras tonåringar skulle ha barn. Några hade redan känt på sig att döttrarna var gravida, andra blev smått chockade. Men alla är glada idag, berättar ungdomarna. Och ungdomarna får mycket stöd från sina föräldrar.

 

 

 

 

Annons