Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att utveckla normalstörda

För en vecka sedan gav Glada Hudikteatern en jubileumskonsert på Cirkus i Stockholm. Jag var på plats med ett stort sällskap.

Annons

För många var det första mötet med ensemblen från Hudiksvall.

Ingen går oberörd från ett sådant möte. Därmed inte sagt att upplevelsen är den samma för alla.

Vi har olika saker med oss i bagaget och reagerar olika på sådant vi kanske möter för första gången. Men något händer, i mötet mellan utvecklingsstörd och normalstörd.

Den konstnärlige ledaren för Moomsteatern i Malmö, som också arbetar med funktionshindrade skådespelare, har förklarat att "människor går in på våra föreställningar som en person, och kommer ut som en annan".

Så är det även med Glada Hudik-teatern och mig. Varje gång.

Kanske var den största insikten denna helafton det nära mötet med skådespelaren Peter Sundén. Han berättade rakt och klart om tillvaron med Aspergers syndrom.

Själv hade jag en teoretiskt tydlig bild – utifrån och in – av vad det betyder.

Men jag gick därifrån med en mycket djupare insikt om vad det faktiskt innebär för den som har diagnosen.

Med några exempel ur sitt liv visade Peter den enorma skillnad i utgångspunkter vi har i vardagen. Men han bad inte om medömkan, utan om inkännande. Det är en stor och viktig skillnad.

Den skillnaden avgör vilka glasögon man väljer att sätta på sig.

Antingen kan man ha de där glasen genom vilka man ser en utvecklingsstörd och tänker "stackars människa, vilket begränsat liv".

Det är ett förminskande synsätt. Eller också väljer man glasen som gör att man ser en människa, lika gränslös som vem som helst – lika ovanlig och unik som vem som helst.

Glada Hudik-teatern har av vissa kritiserats för att den upplevs för kommersiell, och går i klinch med idén om vad funktionshindrade "ska utsättas för".

Men vad hade vi vunnit om folk gick dit för att tycka synd om?

Teaterns femton framgångsrika år berättar något helt annat. Det är inte de som har gjort den största resan, utan vi runtomkring.

Tove Lifvendahl

Senior fellow, tankesmedjan FORES

Mer läsning

Annons