Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Att komma ut i skolan förändrade allt

Emmy är 15 år och går på Bergviksskolan. För ett år sedan kom hon ut som lesbisk i skolan, något som förändrade allt för henne.
– Det är väldigt öppet och går att prata om allt på vår skola, säger hon.

Annons

Redan i mellanstadiet kände Emmy, 15, att hon inte kunde vara med i pratet om killar som de andra tjejerna hade gemensamt på skolan. I slutet av sexan insåg hon att hon helt enkelt var ointresserad av killar på det sättet. Hon identifierade sig som pojkflicka och lekte mest med killar. Reaktionerna när Emmy berättade för kompisarna var i det stora hela positiva.

– Det tog några dagar för folk att smälta, men sen var det som den naturligaste sak i världen.

Emmy har inte känt sig varken diskriminerad eller kränkt en enda gång, varken av elever eller av personal.

– Det är lite heteronorm i vissa skolböcker, exempelvis på biologin, men vi har bra lärare som nyanserar informationen, säger Emmy.

När Emmy kom ut inför sina föräldrar och syskon hemma blev hon även där bra bemött.

– Jag vet att de är stolta över mig, särskilt för att jag vågar vara öppen i skolan i tidig ålder.

Emmys mamma agerade genom att ringa både till Emmys fotbollstränare och till kuratorn och skolsköterskan på skolan. Anledningen var att om Emmy skulle behöva prata skulle hon slippa tröskeln att bli behandlad utifrån heteronormen.

– Att ha stöd hemifrån gör livet lättare och jag tror att hur ens föräldrar ställer sig till sina barns läggning är grundläggande för hur barnen mår.

Innan Emmy kom ut var hon tystlåten och höll mycket inom sig. Hon kände sig hämmad och inte så glad. Visst hade hon kompisar, men hon upplevde att hon var lite utanför.

– Efteråt förändrades allt. Jag blev helt öppen och vågade prata precis som andra om mina känslor. Om jag till exempel tycker att en tjej är fin så törs jag säga det till mina kompisar nu.

Emmys självförtroende ökade. Istället för att fokusera på ensamheten i att ingen förstod henne kunde hon nu släppa de negativa tankarna.

– Jag tycker att det är viktigt att komma ut så tidigt som möjligt i livet. Det är ju som tonåring man ska utvecklas och för att göra det bäst ska man leva i enlighet med den man är. Tonårstiden är den tid man ska utforska saker, prova kärleken, förstå känslor och allt det där.

Att Emmy inte blivit diskriminerad i skolan upplever hon som befriande, med tanke på att hon läst och hört talas om många unga som förkastas av sina föräldrar och blivit kränkta i skolan. Hon säger att hon förstår hur privilegierad hon är, och samtidigt tror hon att hennes eget avspända och modiga förhållningssätt bidrar till att hon blir respekterad.

– Det finns dock vissa av mina kompisars föräldrar som inte vill att jag umgås med deras barn. Det känns inte bra, som om de tror att jag skulle bära på någon slags smitta.

Ute på stan har Emmy också fått ta emot en del skällsord av folk hon inte känner.

– Men jag bryr mig inte så mycket, säger hon.

Hur har lärarna hanterar det?

– Bra, till exempel så kom SO-läraren fram till mig och berömde mig för att jag vågade, han tyckte det var grymt gjort av mig.

Bara några veckor efter att Emmy kommit ut arrangerades Söderhamns första Pride-festival.

Var du där?

– Ja, jag kände mig så stolt över den jag är och över alla andra som vågade visa sina känslor öppet. Pride stöttar, uppmuntrar och förändrar homosexualitet till något positivt istället för negativt.

Har du några råd till andra unga som inte kommit ut ännu?

– Var inte rädd. Man behöver inte bli behandlad annorlunda efter att man har berättat, kanske blir det till och med tvärt om, säger Emmy.