Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Att ha ordet i sin makt

Behöver det svenska språket försvaras? I så fall från vem och vilka?

Från dem som vägrar att använda ”att” framför infinitiv? Från alla som blandar in engelska ord i svenskan? Från det grumliga managementspråket? Från politikernas språkliga dimridåer som används för att dölja istället för att upplysa?

Ja, det behövs, tycker initiativtagarna till Språkförsvaret som bildades som en ideell förening 2005. Sedan dess har man gett ut böcker och ordnat seminarier. Den senaste boken kom ut i höstas och heter ”Guld i strupen”. Det är en antologi som handlar om kärlek till språket. En skrift som mer handlar om språkets skönhet och kraft än vad som är rätt och fel. Tjugo skribenter medverkar i boken med en mångfald av infallsvinklar och perspektiv

Lars-Gunnar Andersson – språkprofessorn som under tjugo år svarade på lyssnarnas frågor i radioprogrammet Språket – inleder boken med en fråga: ”Om alla säger fel, blir det rätt då?” Svaret på frågan är ett rungande ”ja!”

Jag får ge upp, stå ut med att folk hoppar över ”att” och inte vet när det ska stå ”de” eller ”dem”

Vårt språk är inte hugget i sten. Det förändras ständigt. Nya ord smyger in, andra ord åldras och försvinner.

Språk handlar också om makt. Poeten och förre riksdagsmannen Bengt Berg erinrar sig i sitt bidrag en debatt i riksdagens plenisal där Kulturutskottet debatterade folkbildning. Hans utmätta tid håller på att rinna ut och läser inledningen på Bertolt Brechts dikt En läsande arbetares frågor:

Vem byggde de sju portarna i Thebe?

I böckerna står namn på kungar.

Bar kungarna dit stenblocken?

Också vår historia handlar om kungar och om överhet; kungar som med sin propaganda drivit ut medborgare i krig, höga ämbetsmän som näpst folket och präster som plågat allmogen med katekesförhör. Det är ju till och med så att monarker alldeles nyligen hade makten att utse regeringen.

I sitt bidrag i boken skriver professor Frank-Michael Kirsch – med dystra erfarenheter av DDR:s manipulation av språk och sinnen – om att han upplever svenskan som ett konkret språk och undanber sig alla krusiduller. Jag gissar att han skulle få ont i magen av att lyssna på de flesta riksdagsdebatter. Politiker tycker om att dväljas i abstraktionernas tunna luft och använder gärna ord för att förvilla istället för att förklara.

Man kan ha makt utan att kunna tala. Den som tittar på det återkommande TV-programmet Året med kungahuset förstår strax vad jag menar. Där talar kungligheterna ett språk som är så torftigt och befriat från innehåll att man skäms å deras vägnar. Men den som inte är född prins eller prinsessa kan inte ta genvägen förbi språket.

August Strindberg ägnade ett helt liv åt språk och överhetens maktmissbruk. Han skrev:

I har makten, jag har ordet,

jag har ordet i min makt.