Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Asylsökande vägras vård – får leva halvblind

En 82-årig asylsökande kvinna tvingas leva med usel syn.
En enkel gråstarrsoperation skulle lösa problemet.
Läkaren kan välja att operera henne – men gör det inte.
För kvinnan är i en byråkratisk gråzon.

Annons

"Vem hjälper min mamma", frågar sig dottern till den 82-åriga kvinnan. De kom till Sverige som flyktingar för fyra år sedan och har sökt uppehållstillstånd. Snart började kvinnan se sämre – då hon drabbats av grå starr. Kvinnan har flera gånger ansökt om att få en operation, men fått nej.

Vuxna* asylsökande har inte rätt till all vård, utan bara akut vård, eller vård som "inte kan anstå".

Men lagtexten är luddig. Det enda som är klart är att det är läkaren som bestämmer vilken vård som kan vänta eller inte.

Kvinnan har ramlat flera gånger, enligt dottern på grund av sin dåliga syn. Den senaste gången ramlade kvinnan så illa att hon bröt armbågen. Då fick hon vård av landstinget. Men ögonen lämnades utan åtgärd.

Läkaren "förstår att det är väldigt besvärligt" med kvinnans dåliga syn. "En starroperation vore förstås bra att göra", skriver han i ett av avslagen till kvinnan.

Starr är i en gråzon av sjukdomar och handikapp som vården väljer att inte behandla.

Skulle läkaren tycka att operationen inte kan anstå – för att kvinnan antingen riskerar att ramla eller mår väldigt dåligt psykiskt på grund av sin dåliga syn – är det bara att operera.

En starroperation kostar ungefär 7 000 kronor. Att inte operera kostar ingenting, så länge inte kvinnan skadar sig.

Men det kan ändå löna sig för landstinget. Ett läkarbesök för en skellettskada kostar bara 2 850 kronor.

Fotnot: Asylsökande barn har samma rätt till vård som svenska barn.