Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ärkebiskopen Antje Jackelén om svärmar, guldkalven och Fake News

Det är bland Nathan Söderbloms böcker i ärkebiskopsgården som jag samtalar med ärkebiskop Antje Jackelén. Hundra år efter att Söderblom iklädde sig Svenska kyrkans högsta ämbete fick Sverige sin första kvinnliga ärkebiskop.

Precis som för hundra år sedan är vår tid en brytningstid mot det okända. Trönösonen Söderblom tillträde före skotten i Sarajevo; de skott som satte en värld i brand, störtade kejsardömen och ritade om geografiska och mentala kartor.

”För mig så sitter Nathan Söderblom lite på min axel med tanke på att han blev ärkebiskop 100 år före mig. Precis som jag har gjort, så hade han bott i flera länder. Det syns också på böckerna här i rummet, det är böcker på svenska, tyska, engelska och franska.”

Det var också en tid då kyrkan utmanades och ifrågasattes, precis som i dag.

Det är Antje Jackelén som bjudit in för ett samtal i podden ”Prata till punkt med ärkebiskopen.” Under en timmes böljande och lågmält samtalande diskuterar vi vitt skilda saker som lokalpressens villkor, bibeltolkningen av Moses och guldkalven, vikten av europeiskt samarbete, falska nyheter, Ryssland, svärmar, andlighet, näthat och en hel del annat. Förstås också historiens linjer och dess lärdomar från dåtid in i vår egen tid. Lärdomar från Nathan Söderbloms tidevarv då världen var öppen och globaliserad innan kriget kom. Det var också en tid då kyrkan utmanades och ifrågasattes, precis som i dag:

”Det var ingen idealisk tid att vara kyrka. Kyrkan hade gjort fel och var delvis i dålig dager. Det sågs inte som det attraktivaste yrket att bli präst, men Söderblom sade till de blivande prästerna: Jag gratulerar er, jag lyckönskar er mina herrar, som det var på den tiden, ni har en bundsförvant i varje människas hjärta.”

Nathan Söderblom såg långt menar den nutida efterträdaren. Längre än många andra. Den smärtsamma insikten att se hur kristendomens grundvärderingar fick ge vika för nationalism och världskrig berörde Söderblom djupt. Ur den smärtan kom en vilja att använda den ekumeniska dialogen som ett fredsverktyg. Det räckte till ett Nobels fredspris, men inte att stoppa ett andra världskrig.

”Vi är i ett liknande skede idag, vi står idag i en situation då vi behöver se hur religionsdialogen kan bidra till freden”.

Ärkebiskopen och jag sveper över oroshärdar där religionen finns med, som konflikter mellan sunniter och shiiter, proxykriget i Yemen och vi pratar om religionens kraft och människans behov av andlighet:

”Vi behöver undvika att religion blir ett medel till konflikt. Religion är en stark kraft som man underskattat i ett kulturklimat där man lite överläget kunnat säga att man lämnat religionen bakom sig och har sagt jaja, vi är moderna och upplysta.”

Under samtalet frågar ärkebiskopen mig om människan är obotligt religiös.

Det är när tomrummet kan fyllas av de som har onda uppsåt som religionen blir ett destruktivt verktyg och inte den goda kraft som den egentligen är. Under samtalet frågar ärkebiskopen mig om människan är obotligt religiös. Jag svarar först, kanske för att vinna tid för eftertanke, att i naturvetenskapen så strävar exempelvis gaser att utvidga sig där tomrum existerar innan jag går över i det andliga.

”Det kanske är så att vi är obotligt sökande efter ett djupare sammanhang, andlighet eller religiositet kan vi kalla det för. Då är det viktigt att vi fyller det hålet i oss med något som är konstruktivt, mänskligt och bryggande än något som driver oss ifrån varandra. Vi har också ett stort behov av ritualer och sammanhang som skapar djupen in i vår själ.”

Under samtalet tar jag upp att jag tidigare under våren haft nöjet att lyssna på docent Mikael Kurkiala som arbetar med framtidsspaning för Svenska kyrkan och att han beskrivit vår tid som svärmens tid, en tid då digitala flöden går från en fråga eller person till en annan med hög och intensiv koncentration med destruktiva konsekvenser. Från svärmen tar jag upp historien om en beskuren skärmdump från högerextrema Fria Tider som delades i sociala medier.

Skärmdumpen påstod att Svenska kyrkan (felaktigt ifall ni undrade) vill avskaffa ord som herren och han. Det spreds som en löpeld och delades också av opinionsbildare som borde veta bättre. Svenska kyrkan fick gå ut med ett pressmeddelande under rubriken “Sakfel i medier om nya kyrkohandboken”. Jämfört med den som delade dumpen med orden “Det heter ju för fan fadern, sonen, och den helige anden!” på Facebook och fick 430 delningar så fick rättelsen försvinnande få läsningar.

Jag har sett ännu värre saker som bygger på det här; man säger “jaja, Svenska kyrkan är knappt kristen längre” och så lägger man ihop det med misogyni “vad kan man förvänta sig av en kyrka med en kvinna som ärkebiskop

“Jag minns det mycket väl. Vilket jobb vi hade med den här den Fake News som kom och spreds internationellt. Vi har haft tv-team här från Australien och USA, och jag har själv varit med i BBC. Jag har sett ännu värre saker som bygger på det här; man säger “jaja, Svenska kyrkan är knappt kristen längre” och så lägger man ihop det med misogyni “vad kan man förvänta sig av en kyrka med en kvinna som ärkebiskop”. Jag har sett det i östra Europa och jag har sett det kopplas till homofobi.”

En timme går fort att samtala med ärkebiskopen Antje Jackelén, alldeles för fort. När ljudteknikerna släckt ned och gått på lunch sitter vi kvar en lång stund bland Nathan Söderbloms böcker och fortsätter att prata om vår tid. Genuina samtal kan vi inte få för mycket av i vår hetsiga och flyktiga tid med nätets alla svärmande vredesstormar.

Hela samtalet finns att lyssna på i podcasten ”Prata till punkt med ärkebiskopen” som finns på Svenska kyrkans hemsida och går att ladda ned på iTunes.