Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arbetslinje står mot bidragslinje

/

Det var inledningsvis ett högt tonläge då regeringens förslag till statsbudget för 2010 i går debatterades i riksdagen. Att det är mindre än ett år kvar till nästa val blir allt mer påtagligt.

Annons

Finansministern inledde på sedvanligt sätt budgetdebatten, efter den minst lika sedvanliga promenaden från finansdepartementet, och förklarat att det var en krisbudget som regeringen la fram. Därefter gick ordet för inledningsanförande över till Thomas Östros, som inte var fullt så dyster som han brukar vara men nog så kritisk.

Socialdemokraternas ekonomiske talesperson sparade inte på krutet utan levererade en svavelosande kritik mot regeringen, den politik som förts under mandatperioden och i synnerhet mot den budget som nu lagts fram till riksdagen. Det var nog ingenting som Östros ansåg var bra i budgeten. Möjligen att han uppskattade den röda färgen på omslaget, men det var troligen i så fall allt.

Att finansministern tröttnat på Östros orerande var påtagligt i det efterföljande replikskiftet de båda kombattanterna emellan. För ej heller Borg såg någon mening med att spara på krutet. Samtidigt som han anklagade Östros för hyckleri hivade han upp budgeten för 2005 på bordet så att det dånade över hela kammaren. Ur den läste han sedan högt för att påvisa att även Socialdemokraterna, med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, genomfört skattesänkningar samtidigt som budgeten visat på minus. Varför det även vid detta tillfälle hade funnits behov av att låna pengar.

Att så skulle vara fallet ville inte Östros kännas vid. I stället fortsatte han att med samma frenesi hävda att arbetslösheten utvecklade sig mer negativt i Sverige än något annat jämförbart land, och torgförde som stöd för denna uppfattning en rad olika statistiska uppgifter.

Det här fick Folkpartiets Carl B Hamilton, som inte bara är riksdagsledamot utan även professor i nationalekonomi, att ägna ett helt replikskifte åt att försöka få Östros att inse att det inte går att blanda statistik på det sättet. Och även om inte Östros ville förstå det, så blev det tydligt för alla som iakttog debatten att Socialdemokraternas argument föll platt till marken.

Mycket mer hade inte Östros att tillföra debatten. Strax därefter tystnade han och återkom inte förrän precis i slutet. Troligen insåg Östros att han hade mer att förlora än att vinna på att fortsätta att debattera med företrädarna för alliansen.

För även om det var regeringens budget som debatterades så blir det vid varje sådant här tillfälle uppenbart att de rödgröna partierna inte har kommit särskilt långt i sitt samarbete. Skillnaden gentemot samma tidpunkt förra mandatperioden är slående. Visst valde de borgerliga partierna att var och en lägga fram egna skuggbudgetar, men samordningen var långt mycket längre kommen än vad som nu är fallet för de rödgröna.

Men trots den spridda flora av politiska förslag som den rödgröna oppositionen har att erbjuda så är det bara att instämma i finansminister Borgs analys av läget.

Ansvar står mot överbud. Arbetslinje står mot bidragslinje.

Mer läsning

Annons