Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Arbete för lyckad integrering

Annons

Året var 1956.

Jag arbetade vid linspinneriet i Sörforsa. Linspinneriet hade då cirka 500 arbetare. Vid starten, i slutet av 1800-talet, anlitades arbetare från övriga Europa. De kunde konsten med att spinna och behandla lin. De blev kvar i Sörforsa och många av deras barn fortsatte i föräldrarnas fotspår.

De flesta var katoliker, så de skrev till påven, om tillåtelse och medel att få bygga en liten kyrka. Så blev det.

Lilla Sörforsa var då säkert det mest invandrartäta samhället i vårt land.

År 1956 kom den hemska Ungernkrisen, då Sovjet invaderade landet. Många flydde till Sverige och en del kom till Sörforsa. Där fick de arbete och bostad. Jag fick förmånen att vara en så kallad mentor för några på min avdelning. Ett kul och givande arbete och jag blev en erfarenhet rikare. Det var ju naturligtvis svårt med språket. Till en början blev det mycket "teckenspråk", men det fungerade.

De lärde sig svenska och sina sysslor ovanligt snabbt, samt var duktiga och tacksamma arbetare.

Varför berättar jag detta? Jo, jag vill understryka att i detta lilla brukssamhälle, med många invandrare, så förekom inget hat och ingen rasism. Varför? Jo, det fanns arbete och bostäder till alla och de integrerades i samhället. De lärde sig våra seder och bruk och vi blev vänner och kompisar med dom. Men det var då det.

Med denna berättelse vill jag påpeka att arbete och integrerade bostäder har den största betydelsen för en lyckad invandrarpolitik.

Bernt O Genberg

Sverigedemokraterna, Ljusdal

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel