Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är Kina verkligen möjligheternas rike?

Jag håller i mig i sätet. Inte för att det hjälper. Men det känns bättre så.
Displayen på väggen visar 431 km/timmen. Tågresan, som ska ta mig in till Shanghais centrum, tar exakt sex minuter.

Annons

Synen är överväldigande. Skyskrapor som går rätt upp i himlen. Tät eftermiddagstrafik. Människor överallt. Jag har kommit till det land som just nu har starkast tillväxt av alla, Kina.

Och dess ekonomiska centrum, Shanghai, är imponerande.

För den som är van vid att vända på varje krona i den kommunala budgeten måste det vara överväldigande att se allt detta. Kanske är det just därför delegation efter delegation med kommunalpolitiker styr kosan mot öst.

Om några dagar går nästa resa med politiker från Gävleborg till Kina.

Bollnäs kommun är representerade med den flitiga kinaresenären, kommunalrådet Olle Nilsson-Sträng (S). Och denna gång är även Gävles kommunalråd Per Johansson (S) och landstingsrådet Ann-Margret Knapp (S) med på resan.

Jag och många med mig har flera gånger ifrågasatt varför lokala politiker åker i tjänsten till Kina. Det politiska systemet är verkligen inget att beundra.

Heller inte sjukvården eller miljöarbetet.

Dörröppnare, brukar vara svaret. Företagare som ska göra affärer i Kina behöver en dörröppnare. Och det ska vara en politiker. Men resultatet av resorna har låtit vänta på sig.

För det kan väl knappast vara själva resan som är resultatet? Det måste väl vara eventuella affärer som räknas?

Ska man lyckas med affärer i Kina så är närvaro och långsiktighet en nödvändighet.

Sverige håller just nu på med en strategisk satsning i Kina. En satsning som Gävleborg dock har valt att inte vara en del av.

Den första maj invigs den svenska paviljongen på världsutställningen i Shanghai.

En världsutställning är ett stort evenemang. Den håller på från maj till oktober och det kommer finnas 50 paviljonger och 250 utställare på plats. Alltifrån enskilda länder till kontinenter och organisationer är representerade.

70 miljoner besökare förväntas till området, varav 95 procent kommer att vara kineser

Där har Sverige valt att bygga en egen paviljong.

Intresset för den svenska paviljongen är stort bland svenska företag. Staten har gått in med 70 miljoner och näringslivet med lite mer än så. Förutom företag så är också ett flertal regioner och andra offentliga aktörer med.

Region Gävleborg har också fört samtal om medverkan, men avstått.

Det går att ifrågasätta att regionernas pengar går till en svensk paviljong i Shanghai.

Men det skulle möjliggöra för företag i regionen att få en plattform som annars bara är möjlig för mycket stora aktörer.

Det verkar betydligt mer strategiskt än att köpa enstaka biljetter till Kina.

Syftet med den svenska närvaron i Shanghai är handelsfrämjande.

Ska man då göra affärer med Kina?

Det är svårt att säga åt svenska företag att inte handla med världens näst största, kanske snart världens största, ekonomi.  

Man ska dock inte underskatta att kineserna kanske är världens bästa affärsmän.

Och i takt med att Kina får en allt starkare ställning på världsmarknaden går det också att se ett trendbrott - från hyllningsreportage till klar irritation. Inte minst för att kineserna håller sin valuta nere jämfört med dollarn. Allt för att fortsätta exportera varor från "världens fabrik".

Det går heller inte att bortse från att demokrati och mänskliga rättigheter är helt satta ur spel i Kina. Och det blir inte bättre – utvecklingen går snarare åt andra hållet. Att hålla sina motståndare på mattan kräver allt mer av regimen.

Det är lätt att bli imponerad av Kina. Inte minst av den ekonomiska utvecklingen och dess landmärken av skyskrapor, snabbtåg och storstäder.

Boka gärna en biljett dit och titta på tillväxten. Men dess politiska system är inget att beundra. Och affärer och dörröppning måste vara strategisk och långsiktig.

Annars är risken stor att dörröppnaren blir till dörrmatta för en av världens hårdaste regimer.

Mer läsning

Annons