Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är du lönsam lille vän?

/

Den slitna frasen "Är du lönsam lille vän?" skulle kunna användas i skoldebatten som nu rasar i varenda hälsingekommun.

Annons

För innan ni vet ordet av föräldrar, så har er sjuåring växt upp och blivit en gänglig tonåring på 1.85 meter som ska välja till gymnasiet. Och förhoppningsvis

skaffa sig ett avgångsbetyg som räcker för högskola eller universitet. Vare sig han bestämmer sig för att bli bilmekaniker eller kärnfysiker så krävs vidareutbildning. Och därmed bra grundförutsättningar.

Alltså, fick han den bästa tänkbara utbildningen? Uppmuntrades han att läsa vidare, att söka nya vägar, utveckla det han hade talang för? Om han är lönsam och värd att satsas på avgörs just av vad han har i bagaget. Om det fanns en välutbildad och kompetent lärare som lyhört tog tillvara alla hans förmågor - och hjälpte och stöttade honom extra där det brast.

Det finns ingenting som väcker så starka känslor som besparingar i skolan. Skolnedläggningar, konkurrens från friskolor och ett vikande elevunderlag kräver en genomtänkt och beslutsam skolpolitik. Visst ska skolpolitikerna diskutera med föräldrar och lärare. Men till syvende och sist har vi valt politikerna för att just fatta, ibland extremt obekväma beslut.

I Hudiksvall konstaterades redan i början av året att kostnaden för kommunen blir 18,3 miljoner kronor för vårterminen när eleverna väljer friskolor.

Det finns inget egentligt motstånd mot friskolor där. Det är bara den ekonomiska, trista konsekvensen för den kommunala skolan. Vikande elevunderlag ger mindre pengar, ger sämre service. Så hamnar man i en ond spiral.

Om inget radikalt görs vill säga. Det går faktiskt att ta upp kampen med friskolorna, konkurrera med dem, erbjuda utbildningsalternativ som är lika lockande.

I många kommuner, som haft friskolor länge, är det en av de mest positiva konsekvenserna. Friskolorna pressade den kommunala till kreativa lösningar. Det gick inte att bara köra på i gamla hjulspår eftersom det plötsligt dök upp konkurrenter.

I Bollnäs sitter barn- och utbildningsförvaltningen med för stora lokaler i förhållande till antalet elever. Och så fort ordet "skolnedläggning" nämns, blåser debatten upp till orkanstyrka.

Och i Ovanåkers kommun presenteras tre förslag som går ut på att antingen läggs en högstadieskola ned i Alfta, eller i Edsbyn - eller ett antal smärre skolor. Men först ska en så kallad medborgardialog genomföras, där alla (?) röster ska höras.

Är det försvarbart att hålla igång ett högstadium med sju elever i Ramsjö? Den frågan kämpar politikerna med i Ljusdal. Ingen tror på ett beslut den 14 december och nu diskuteras ett elevhem som en lösning.

Det är begripligt att lång skolväg med skolskjuts inte är något som någon av de berörda familjerna ser fram emot. Alla förstår också att det är tryggt och hemtamt med en liten skola nära hemmet.

Men... snart kommer det att krävas lärarlegitimationer av alla som arbetar som pedagoger i svenska skolan. Hur lockas välutbildad och entusiastisk personal till små skolor med få kollegor och kanske begränsade utvecklingsmöjligheter?

Barn är av naturen nyfikna, lär sig av andra och far inte direkt illa av att få fler skolkamrater.

Huvudsaken är nog att skolpolitiken i hälsingekommunerna inte är kortsiktig och populistisk. Det gagnar inte eleverna.

I andra delar av länet där liknande skolnedläggningsdebatter rasat - och där byskolor lagts ned efter år av politiskt velande, har känslostormarna omedelbart bedarrat efter fattade beslut.

Tänk, barnen tyckte det var fantastiskt att komma till en ny skola!

Och nog vill vi att både Mitthögskolan och högskolan i Gävle ska fortsätta värva studenter från Hälsingland. Så ge eleverna den bästa grogrunden.

Lilian Sjölund

Ledarskribent

Mer läsning

Annons