Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är det kanske dags för en omstart?

Kan du räkna upp Sveriges 14 världsarv? Inte många kan det. Några är kända, som Lapponia, Drottningholm och Visby stad. Andra, som Struves meridianbåge och Engelsbergs bruk är mindre kända.
I dag har Sverige ett objekt som ansöker om att bli världsarv. Det är Hälsingegårdarna.

Annons

En världsarvsansökan motiveras med unika kulturhistoriska byggnader och interiörer tillsammans med historien runt gårdarna.

En viktig del i det lokala arbetet med ett beviljat världsarv har också varit möjligheten till utveckling och arbetstillfällen i Hälsingland.

Och ser man på de lyckade världsarv som finns runt om i världen så är det ingen tvekan om att det finns stora möjligheter till både arbetstillfällen och tillväxt.

Dels med turism men också för annat som kan vara kopplat till världsarvet.

Att koppla ihop dessa två mål, världsarv och arbetstillfällen, var tankarna som skapade det stora projektet Världsarv Hälsingegårdar, som går att läsa om i Ljusnas artikelserie om världsarvet.

Ljusnans artiklar visar dock en inte alltför smickrande bild av projektet.

Världsarvsansökan, som var stommen i projektet, måste arbetas om från grunden efter beslut i FN:s internationella organ för världsarv.

Föreningen för Hälsingegårdsägarna har hoppat av projektet, anslag som delats ut krävs nu tillbaka av tillväxtverket och ett rådgivningsprojekt för affärsutveckling som ingen genomför.

Sannolikt är det bara början.

Oklarheterna kring vad som ingår, eller inte pågår, i projektet verkar vara oroande många. Och styrgruppens ordförande Björn Mårtensson verkar inte ha koll på läget.

Visserligen är det sällan ens fel när två träter, men bara det att föreningen som samlar Hälsingegårdsägarna inte längre vill vara med och inte känner sig lyssnade på borde vara ett orostecken. Men enligt ordföranden Björn Mårtensson oroar det inte utan till tidningen säger han att "han känner flera gårdsägare som tycker projektet är bra."

Här förefaller det finnas en konflikt som ingen vill kännas vid.

Målet för 20 miljonersprojektet är 30 nya företag och 100 nya arbetstillfällen. Det är därför NUTEK, Tillväxtverket och andra aktörer har beviljat pengar till Världsarv Hälsingegårdar.

Men just nu verkar målen vara långt ifrån uppfyllda och frågan är hur det ska göras. Björn Mårtensson nämner nästa års dialogmöten med allmänheten som en viktig aktivitet, i artikeln i Ljusnan.

Det är bra med dialog, men hur ska de bidra till nya arbetstillfällen?

Ett så här stort projekt måste ha stark styrning. Och då är frågan är om regionen verkligen är en bra huvudman för dessa stora utvecklingsprojekt?

I tidningen gick att läsa tidigare under hösten att ett annat stort projekt, denna gång om mat, helt har havererat. Pengarna kommer att betalas tillbaka.

Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket, heter ett gammalt ordspråk.

Kanske har regionen tagit på sig för mycket?

Ett världsarv skulle vara en unik möjlighet för Hälsingland. Men bara om det är kopplat till utveckling och arbetstillfällen. Och det kommer inte av sig själv.

Om ett världsarv ska bli något mer än en fjäder i hatten för intresserade politiker och tjänstemän så måste arbetet ske parallellt med affärsutveckling och marknadsföring. Det var syftet med det stora Världsarvsprojektet Hälsingegårdar var tänkt för.

Just nu finns det ingen ansökan om världsarv, det är fortfarande ytterst oklart om de gårdar som borde ingå i en världsarvsansökan vill vara med och den affärsutveckling som var målet anser projektet vara otillåten verksamhet.

Det är kanske dags för en omstart?

Mer läsning

Annons