Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Äpplet faller inte långt från trädet"

/
  • Daniel Håberg trivs att jobba tillsammans med mamma Kristina Håberg.
  • - Jag tror att pappa är nöjd och stolt över mitt val. Man är nog lika, äpplet faller inte långt från trädet, säger Christer Fagerhov på räddningstjänsten.

Var tionde svensk har samma yrke som någon av sina föräldrar. Daniel Håberg är städare i tredje generationen.

- Man kan inte ha det så mycket bättre, säger han.

Annons

Några elever dröjer sig kvar på skolgården. En av killarna jublar när bollen går i mål. I Östra skolans korridorer är det tyst. Från ett av klassrummen till höger hörs skratt från några lärare.

Längre ner mot matsalen sitter mor och son, Kristina och Daniel Håberg. De har tagit en paus i städandet.

- Man kan inte ha det så mycket bättre. Jag kommer fortsätta att städa, det är ett fritt jobb under ansvar, säger Daniel.

Han går i mammas fotspår och har valt städyrket. Som pricken över i jobbar han dessutom tillsammans med henne.

- Jag har tre barn och alla har städat. De andra har gått vidare till andra jobb, men Daniel är kvar, säger Kristina.

Daniel Håberg är tredje generationen som städar i familjen. Kristinas mamma städade också.

- När jag var liten följde jag med henne. Det var kul att hjälpa henne bland kommunens företag.

Kristina Håberg har städat i 32 år. Hon tycker att jobbet har högre status idag än tidigare, även om det alltid rankats högt för henne. Första åren var det kvällsstäd på beting som gällde. Det var inte alls lika kul att städa då. Jobbet har blivit mycket mer socialt, berättar hon. Sopar och dammvippor syns idag, förut var kontoren skinande rena när tjänstemännen kom till jobbet, nu får de minsann maka lite på sig när papperskorgarna töms.

Kronprinsessan Victoria gör det också, liksom skådespelarsönerna Skarsgård och Söderhamnsmusikern Jamina Jansson. Var tionde svensk går i sina föräldrars fotspår och väljer samma yrke som någon av sina föräldrar. Det visar en undersökning som gjorts av Statistiska centralbyrån (Scb).

Vanligast är att barn till fiskare och jägare väljer samma karriär som mamma eller pappa. På andra plats kommer vård- och omsorgspersonal. Mer än vart tredje barn i dessa grupper jobbar inom samma genre som någon förälder.

På fjärde plats kommer städare där vart femte barn väljer samma yrke. Kristina och Daniel Håberg blir förvånade att städyrket är så populärt. Visst tycker de själva att det är ett bra jobb, men de anade inte att så många andra också tycker det.

- Jag kan inte tänka mig att jobba med något annat. Jag har en sjukvårdsbiträdeskurs i ryggen sedan 1975. Men vårdyrket är inget för mig. Jag tycker om gamla människor, men jag har så stort medlidande att det inte skulle fungera, säger Kristina.

När Daniel var liten följde han med mamma till jobbet likt hon gjorde med sin.

Men varför valde du samma yrke?

- Det har bara blivit så. Jag kände att jag ville städa. Jag hoppade av skolan och sökte jobb på kommunen hos Ritva på städ efter ett år som arbetslös. Jag har ingen utbildning så möjligheterna att välja yrke har varit begränsade.

- Jag var ju också med min mamma och det var riktigt roligt att följa med, säger Kristina och fortsätter:

- Huvudsaken är att barnen har ett jobb och städning är ett viktigt jobb.

Att en tiondel av barnen väljer samma yrkesbana som sina föräldrar tycker docent Michael Allvin vid Uppsala universitet är en låg siffra.

- Förr var det legio att barnen gick i samma fotspår. Idag bestämmer föräldrarna överhuvudtaget inte över barnen. De krattar manegen mer än att bestämma målet, allt för att maximera sina barns framtidsmöjligheter.

Enligt Michael Allvin är det däremot vanligt att akademikers barn blir det också, även om det inte är inom samma yrke.

- Jag har själv inte gjort någon studie, men läkare, advokater och bönder hör till undantagen där det är vanligt att gå i föräldrarnas banor.

När det gäller städare och liknande arbetsgrupper tror han att det beror på frånvaron av krav.

Förr var det norm att ärva yrket. Var pappa sotarmästare förväntades sonen bli det. Visst fanns det de som bröt sviten, men det var ofta uppslitande. På mindre orter var det än mer tydligt, då var man någons grabb, berättar Michael Allvin.

- Det kunde vara förnedrande för föräldrar, det var en väldigt tydlig markering från barnens sida, dåtidens tonårsrevolt kan man säga. Besvikelsen kunde resultera i att man blev arvslös, säger han.

Svängningen kom på 1930-talet och några decennier framåt, enligt Michael Allvin. Det var då utbildningssystemet byggdes ut och jobben differentierades.

Innan Daniel rullar in vagnen i städskrubben för dagen sopar han ihop de sista gruskornen i korridoren. Och efter kommer mamma Kristina med sopskyffeln.

Egentligen ansvarar Daniel för städningen på Kulturskolan, familjecentret och Reningsverket och Kristinas område är Östra skolan och syslöjden på Stentägten. Men för att få vara tillsammans delar de på städningen och hjälper varandra. De tycker båda att det är roligare att städa två.

- Det går bra att jobba med mamma, men visst brukar vi munhuggas.

- Ja, men det går fort över, svarar Kristina.

Vilka är era favoriter?

- Toaletterna! Där märks det att det blir rent, säger Kristina och skrattar. Visst kan de vara snuskiga, men har man städat de offentliga toaletterna klarar man allt, där kan det vara äckligt.

- Jag tycker att maskinvården är absolut roligast, då märks det att det blir rent. Kanske det påverkar att man får köra maskin med, säger Daniel.

En annan som gått i en av sina föräldrars fotspår är Christer Fagerhov på räddningstjänsten. Men som barn hade han inte en tanke på att bli brandman. När kompisarna ville bli brandmän sneglade Christer åt andra håll.

- Jag tyckte inte alls att brandmän var märkvärdiga, jag är uppväxt på brandstationen så för mig var de bara vanliga människor.

Vändningen kom när Christer skulle mönstra till lumpen. Vid inskrivningen fick han i stort sett två alternativ, fjälljägare eller räddningsman. Det senare innebar placering i Söderhamn.

- Innan jag mönstrade hade pappa och jag ett snack. Och visst påverkade det mig i valet att pappa var brandman.

Kontakten med honom blev helt annan efter att Christer började på samma arbetsplats.

- Förståelsen för hans jobb blev större. Vi kom varandra mycket närmare. Jag tror att pappa är nöjd och stolt över mitt val. Mamma blir nog trött på oss i bland när vi bara pratar jobb.

Hur tänker du över ditt yrkesval?

- Jag har jobbat i 12 år nu. Visst har det kommit stunder när jag funderat över mitt jobb. Lönemässigt är det ingen höjdare. Jag kan tänka mig att byta karriär, machojobbet som brandman har försvunnit för mig, närmast ligger polisyrket i så fall - men vi får se.

- Många som går i sina föräldrars fotspår har nog inget val. I företagarfamiljer tar kanske barn över utan att reflektera över vad de egentligen vill själva. Förväntningarna från föräldrar kanske påverkar och hämmar ett aktivt val, tror jag.

Mer läsning

Annons