Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mc-krönika: "I väntan på att få omvandla ett vinterhalvårs drömmar till verklighet"

/

För två veckor sedan hörde jag säsongens första motorcykel mullra förbi utanför redaktionen och det sög till i maggropen.
Påskveckan, tänkte jag, och såg min och Pärlans premiär framför mig.

Annons

För den som väntar på något gott väntar ... länge, känns det som just nu. Det gör det alltid den här tiden på året.

Men på ett positivt vis förstås!

Läs också: En ny säsong står öppen att fyllas med äventyr

När ett helt vinterhalvår har gått och man samlat på sig drömmar som ska omsättas i verklighet så är både jag och den kära hojen ivriga att kasta oss ut.

Men nej, påskveckan kom och Pärlan förblev inomhus. Hur stort det där suget nu än var och fortfarande är.

För med tanke på känslan av att fullkomligt vada i grus under promenaderna med hunden längs vägarna, så har jag valt att ta det säkra före det osäkra och vänta lite till.

Och under tiden finns det en del att pyssla med.

Steg ett:

Att klura ut hur jag ska få ut Pärlan genom den ganska smala dörren till verkstaden i källaren där hon står i god värme sedan i höstas.

Maken, som sedan dess hunnit bli ex-maken, möxade in henne där med hjälp av sin kompis och hur de bar sig åt vet inte jag då jag inte var hemma vid tillfället.

Men, med lite hjälp och krafter utöver mina egna är jag säker på att det ska lösa sig.

Steg två:

Ta mig an det där skinnstället som så uppfodrande ligger och väntar på att bli omhändertaget. Det ska göras och det ger en befriande känsla när det är gjort. Men, inte tycker jag att det är det roligaste som finns att smeta ned både mig själv, golv och annat – utöver skinnkläderna – med lädersmörja. Eller, åtminstone inte att städa upp efter det är gjort ...

Steg tre:

Se över tält, damma av sovsäckar, tvätta packsäckar och försäkra mig om att allt är i ordning för att inrama det allra första äventyret, när gruset är borta och några lediga dagar står för dörren. Åt vilket håll det bär återstår att se. Närområdena inom länet är ju relativt nya för mig, en inflyttad norrbottning, så jag är säker på att det finns många härliga vägar och smultronställen till utflyktsmål att upptäcka bara där. Spännande!

Steg fyra:

Sist men inte minst, gå igenom hojen och se till att allt fungerar som det ska för att ge sig ut på vägarna. Säsongens första säkerhetskontroll som inte får glömmas bort!

Snart, mycket snart ses vi där ute!

Fotnot: För nytillkomna läsare sedan min förra krönika, så är Pärlan min Harley Davidson XL 1200 custom, som rullade in på gården hos mig en dag i augusti 2006.

Läs också: Caféracer, äventyrshojar och en riktig värsting på sportsidan

Maria Ödalen kommer att skriva återkommande krönikor om mc. Hon är en hängiven motorcyklist sedan många år och kör en Harley Davidson XL 1200 custom.

Mer läsning

Annons