Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

André har vunnit kampen mot droger och ångest – hittade tillbaka till fotbollen

Droger och kriminalitet tog André Moberg bort från sin familj och bort från tryggheten. Många av hans gamla vänner är döda men André lyckades ta sig ur eländet. Idag är han drogfri och lever för ett nygammalt intresse – fotboll.

Som många andra 10-åringar tyckte André fotboll var bland det roligaste som fanns. Han spelade i Söderhamns FF och älskade att göra mål. Men när han fyllde tolv började annat att locka.

– Jag hade alltid velat bli accepterad av det tuffa gänget och tyckte det skulle vara coolt att vara en av dem, säger André.

För att bli accepterad började han snatta. Men det stannade inte där. Många i det nya gänget sniffade bensin från mopedtankar.

– De ville att jag också skulle prova. Jag faller lätt för grupptryck och struntade i att jag visste att det var farligt.

Läs också: Bengt bytte systempåsen mot ett värdigt liv

Efter det eskalerade det snabbt. Alkohol och cannabis blev snart vardag för André och snatteriet förvandlades till vandalisering och inbrott.

– Jag lyssnade inte alls hemma. Jag var ute på stan sent och åt hos kompisar. Mamma hade ingen kontroll över mig längre.

I 14–15-års åldern gick det inte länge. Polisen kom och hämtade André på Aktivitetshuset i Söderhamn. Han fick packa sina väskor och flytta till ett jourhem i Vannsätter.

– Jag var riktigt irriterad och arg. Ville inte mamma ha mig längre? Jag kunde inte förstå vad det handlade om då.

Efter tre månader placerades André hos en familj i Delsbo. Men han ville tillbaks till Söderhamn och rymde ofta. Han insåg att den enda chansen han hade att komma till Söderhamn igen var att försöka få bo hos sin pappa.

– Vi har aldrig haft en bra relation. Men jag ljög och sa att jag ville bo hos honom.

Läs också: Sofie om dubbellivet: "Jag höll ångest och missbruk hemligt"

Redan första dagen hos pappa rymde han hem till sin mammas kompis Maria. Och hon skulle bli viktig för André.

– Maria såg att jag var livrädd och hon kämpade för att jag skulle få bo hos henne.

Till slut gjordes en familjeutredning på Maria och André fick stanna där. Hon gav honom den trygghet han tidigare saknat och André kände att han inte ville sabba den här chansen.

Med tiden stannade han hemma mer och mer. Han bröt kontakten med många av vännerna från förr och fick en mer normal vardag.

Men då kom verkligheten ikapp. Tankarna började snurra och André mådde dåligt.

– Det tar hårt på psyket att bollas runt som jag gjort. Jag fick panikångest och kunde knappt lämna mitt rum.

Det här var för omkring fyra år sedan. André klarade inte av att anpassa sig till samhället. Möten gav honom ångestattacker och han satt bara hemma framför datorn.

Två år senare fattade André modet att kontakta en läkare. Hans rädsla för medicinering och nya beroenden gjorde att läkaren inte kunde göra mycket för honom.

Men nu var steget taget och hans sätt att se på problemet hade ändrats. André tog på egen hand tag i sina problem. Han hoppade på en utbildning på Yrkesakademin förra sommaren och är nu utbildad anläggningsmaskinförare.

– Ångesten fanns hela tiden där men jag kämpade emot. Jag stannade kvar när jag kände att jag ville gå och till slut blev det svagare. Jag vann kampen.

KRÖNIKA: "Hon svävar mellan liv och död och har inte hunnit fylla 15 år"

I februari fick hans kompis Erik med honom på en fotbollsträning med Trönö IK. Han upptäckte återigen hur mycket han tyckte om sporten. Idag är fotbollen en viktig del av Andrés vardag.

– Jag är uppspelt och laddad inför varje träning och när den är slut vill jag bara att nästa träning ska börja. Jag har saknat den känslan.

André är nu 24 år gammal. Han känner sig stark och tror inte det finns någon risk att han ska falla tillbaka i missbruk igen.

– De flesta som jag kände då har antingen gått bort eller är djupare nere i sitt missbruk. Jag är oerhört tacksam för att jag har tagit mig ur det.