Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alltjämt ett ledighetsparti

/

För lite drygt en månad sedan förklarade Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin, i SVT:s Aktuellt, att han ville överge kravet på sänkt arbetstid. Det var då förvisso inte någon nyhet att Fridolin har den här uppfattningen, han ventilerade uppfattningen även strax före det att han valdes till nytt språkrör, men det är likväl en kontroversiell uppfattning inom Miljöpartiet.

Annons

Reaktionerna från flera partikollegor blev därför också starka. I synnerhet som det just då pågick ett så kallat rådslag inom Miljöpartiet där samtliga medlemmar hade möjlighet att besvara en enkät om vilka frågor partiet ska fokusera på när det gäller arbetstiden.

Fridolin försvarade sig med att hans avsikt inte var att styra hur medlemmarna skulle svara eller gå rådslaget i förväg, utan bara förklara sig syn på frågan.

Det är lätt att förstå varför Gustav Fridolin vill lägga frågan om arbetstidsförkortning åt sidan, och i stället koncentrera partiets politik och kommunikativa profil på andra frågor. Att minska arbetstiden till 30 timmar i veckan skulle – enligt Miljöpartiets egna beräkningar – kosta statskassan 250 miljarder kronor. Det är enormt mycket pengar, nästan omöjligt att få ett grepp om.

För att ställa kostnaden för arbetstidsförkortningen i relation till nuvarande statsbudget så motsvarar det statens kostnader för hela rättsväsendet, försvaret och samhällets krisberedskap, integration och jämställdhet, studiestödet, pensioner och ekonomisk trygghet vid ålderdom samt statens kostnader för hälsovård, sjukvård och social omsorg.

På något sätt måste det här betalas. Eftersom Miljöpartiet dessutom utlovar stora satsningar på bland annat infrastruktur och uppges vilja se förstärkningar i välfärden får man väl utgå ifrån att några större nedskärningar inte står på agendan.

Därmed återstår massiva skattehöjningar, som om de ska ge några större inkomster till statskassan måste drabba så gott som alla löntagare.

Till det kommer att förslaget dessutom är väldigt tillväxthämmande. Något som historiskt inte har bekymrat Miljöpartiet, tvärtom, men som stör den bild som man nu försöker sälja in till väljarna – av ett modernt mittenparti med moderna lösningar på framtidens problem.

Fast när Miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner, bördig från Bergsjö, i går presenterade resultatet av det rådslag som alltså behandlat bland annat den här frågan var det tydligt att medlemmarna har en helt annan syn på arbetstidsförkortning än vad Gustav Fridolin har. Sänkt normalarbetstid och återinförande av friårsreformen står alltjämt högt upp på miljöpartisternas önskelista.

Det är alltså påtagligt att Miljöpartiet fortfarande i stor utsträckning är att betrakta som ett ledighetsparti. Och egentligen är långt ifrån det moderna mittenparti som man försöker ge sken av, och faktiskt redan har lyckats få många väljare att tro på.

Långt ifrån det moderna mittenparti som man försöker ge sken av, och faktiskt redan har lyckats få många väljare att tro på.

Mer läsning

Annons