Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt talar för alliansen

/

Fyllda av självförtroende begav sig alliansens fyra partiledare i går till Skåne för en gemensam kampanjresa.
Att självförtroendet är stort är inte så svårt att begripa. Så gott som allt talar för alliansen.

Annons

De borgerliga partierna leder kraftigt i opinionsmätningarna och får i flertalet fall egen majoritet.

Sveriges ekonomi har också börjat varva upp ordentligt. I onsdags visade Statistiska centralbyrån att tillväxten för andra kvartalet i år uppgick till 4,6 procent. Det är betydligt bättre än väntat och i absolut toppklass i Europa.

Ekonomistyrningsverket räknar med balans i statsfinanserna redan nästa år.

Det här, tillsammans med ytterligare några faktorer, gör att World Economic Forum placerar Sverige som tvåa i världen när det gäller konkurrenskraft. Sverige tar sig därmed förbi både USA och Singapore. Bara Schweiz är bättre rustat.

Till den här allt ljusare bilden ska föras att arbetslösheten sjunker och Konjunkturinstitutet räknar med att sysselsättningen kommer att öka med cirka 140 000 personer fram till 2012.

Det är inte så konstigt att väljarna har svårt för att få verkligheten att gå ihop med den svartmålning som framför allt Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson Thomas Östros försöker sig på, och som lite halvhjärtat understöds av övriga på den rödgröna sidan.

Östros & Co borde exempelvis ta och lägga ner sitt snack om att alliansen sänker skatterna för lånade pengar. I synnerhet som de rödgröna också utlovar skattesänkningar, förvisso inte för löntagare men väl för pensionärer.

I går presenterade alliansen också två granskningsrapporter av den rödgröna politiken, som omedelbart fick Östros, uppbackad av Mona Sahlin och Peter Eriksson, att anklaga finansminister Anders Borg för att inte kunna räkna.

Vem som vinner den trovärdighetsstriden är inte så svårt att räkna ut. Inte ens för Östros.

Den ena rapporten, som Östros blev mest upprörd över, visar att de rödgröna vallöftena är underfinansierade med i runda slängar 20 miljarder kronor. Bland annat hävdar Borg att de röda har räknat fel på kostnaderna för sjukförsäkringen och förskolan.

Östros blev så upprörd att han uppgav att han tänkte anmäla Borg till konstitutionsutskottet och be dem granska om finansministern pressat de opolitiska tjänstemännen till "smutsigt partiarbete".

Utfallet från Östros är väl i sig inte särskilt förvånande. Det är ett klassiskt sätt att försöka flytta fokus från den jobbiga diskussionen, i det här fallet den ekonomiska obalansen bland de rödgröna vallöftena. Men att kalla partiarbete för "smutsigt" får nog en och annan att höja på ögonbrynen. Fast det är väl så, att som man känner sig själv känner man andra.

Den andra granskningsrapporten är inte mycket muntrare läsning för de rödgröna. Den visar att antalet jobb, praktik- och utbildningsplatser skulle bli 15 000 färre med den rödgröna politiken. Trots att de rödgröna utlovar 100 000 nya sådana platser, eftersom effekterna av deras politik samtidigt kommer att reducera antalet jobb, praktik- och utbildningsplatser med 115 000.

Självfallet är det inte en bild som de rödgröna ställer upp på. Vilket gör att det blir frågan om vem som har högst trovärdighet som avgör. Och den vet vi ju redan svaret på.

Och inte blir det bättre för de rödgröna att Konjunkturinstitutet står fast vid ståndpunkten att rut-avdraget för hushållsnära tjänster inte kostar staten någonting utan finansierar sig själv och dessutom leder till att ett stort antal vita jobb. Det rödgröna påståendet om att rut-avdraget stjäl pengar från välfärden saknar således grund. Däremot skulle ett avskaffande alldeles uppenbart leda till en ökad arbetslöshet.

De rödgröna har en svår och tung uppförsbacke framför sig. Det är svårt att se hur de ska klara av att forcera den.

Det ser således bra ut för alliansen. Och för Sverige.

Mer läsning

Annons