Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt är någon annans fel

Om ett hockeylag förlorar match efter match då vet alla att det är en tidsfråga innan tränaren får sparken.

Annons

Visserligen dröjer det inte ens en halv säsong förrän samme tränare dyker upp i en annan del av hockeylandet och lotsar ett annat lag mot nya framgångar.

Mer sällan ger tränaren presskonferenser där han, för det är ju alltid en han, skyller förlusterna på materialförvaltaren eller på de överbetalda spelarna som inte presterar.

Han tar helt enkelt ansvar. Och går.

Nu vet jag att en kommun kanske inte är lika enkel att överblicka som ett elithockeylag. Men ansvarsfrågan är densamma. Och förlusterna lika svidande.

I veckan har ett sällan skådat spektakel utspelat sig i länets största kommun, Gävle.

I korthet har en anställd på en gymnasieskola lyckats svindla till sig 20 miljoner. Ett bedrägeri som pågått i flera i år och som betecknas som det största i svensk historia. Och det är inte mästerbedragaren i stilettklackar som slirat runt bland nämndens konton och utbetalningar. Det är den bristfälliga kontrollen som gjort tjuven.

Revisorernas kritik är av den arten, att varje mottagare utrustad med något slags samvete och ansvarskänsla, skulle förvandlas till en mycket blöt fläck som sakta skulle drypa av. Fast först efter tusen ursäkter.

Men nej, det är tjänstemännens fel.

Inte kommunalrådets i alla fall.

Och jag läser varje tidning, tittar på varje nyhetssändning och blir förtvivlad. För hon kommer undan. Får inte ens frågan.

Kanske har varje kommunledning börjat titta på hur internkontrollen fungerar hos just dem. Kanske tänds någon liten röd lampa hos landstingsledningen – skulle det kunna hända hos oss?

Många befarar det. Och allmänheten har ett eget kontrollsystem. Val var fjärde år.

Men då röstar vi på politiker, inte på förvaltningschef eller kommundirektör.

Så lite gammalmodig känner jag mig i mina funderingar om ytterkantspartiernas framväxt hittar sin förklaring här.

Eller vart tog partypinglan i mig vägen som inte förstår det okontroversiella i att politiker och journalister super skallen i bitar tillsammans? Vem vet, de kanske bor i samma kollektiv på Lidingö.

Äh, jag tror jag går och ser en Brynäsmatch i stället. Så länge guldtränaren är kvar.

Mer läsning

Annons