Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utmärkt arbete för att göra skillnad: "Om jag kan, klart jag ska göra det"

När utmärkelserna för Årets söderhamnare och Årets eldsjäl delas ut på lördagen hittas flera gemesamma nämnare för pristagarna. Att de vill och gör skillnad är en.

Annons

Årets söderhamnare heter Anna Idell, skapare av Centrum för alla, och Årets eldsjäl är Nicklas Johansson i Sandarne SIF, klubben som öppnat famnen och träningsplanen för asylsökande fotbollslirare.

Vad säger ni om utmärkelsen?

Nicklas: – Eldsjäl för mig, det är en som är 90 år. Visst känns det kul, men jag känner mig inte som 90.

Anna: – Roligt eftersom jag vet vad som ligger bakom, det visar att vi kan göra så mycket när vi håller ihop. Det är alla vi där har gjort det, fantastiskt.

Läs också: Utrikeskorre lyfter Söderhamns flyktingmottagande

Anna Idell och Nicklas Johansson får utmärkelser som Årets söderhamnare respektive Årets eldsjäl.

Betyder det något att prisas?

Nicklas: – För mig personligen, nja, men för föreningen. Kanske andra också tar efter. Vi har en gemensam punkt här, vi gör skillnad, jag sover gott om nätterna och jag gör det lika mycket för mig själv som för andra.

Anna: – Klart det gör. Det är otroligt viktigt att få ett kvitto på att allt arbetet resulterar i något. Det är ett bevis på att engagemanget uppskattas.

På tal om engtagemang – vad betyder mest i ditt engagemang, vad får du tillbaka?

Nicklas: – Jag gör det för att jag kan. De som kommer till oss behöver aktivera sig, väntan kan vara grym på asylboenden. Om vi har träning tre gånger i veckan och det gör saken bättre så är det klart att vi ska göra det. Det är belöning för mig.

Anna: – Att skapa engagemang och se hur alla kan samarbeta. Se hur positiva flöden föder fler positiva flöden och håller människor borta från det destruktiva. Vi har en extrem samhörighet som leder till bra grejer. Och att glädjen man får se är oslagbar, inget slår den.

Varifrån kommer ert engagemang?

– Det är lite egoistiskt också, att man känner att man gör skillnad, att man kan hjälpa till. Det är ju fullt naturligt för en fotbollsförening att ta emot spelare, det är ingen big deal. Bara det att det blivit så många, 150 bara i vinter. Men det är inga konstigheter vi gör, inte så uppstyrt, vi bara 'jalla', vi kör. Vi öppnar dörrar, vilket borde vara fullt normalt.

Anna: – Det västa jag vet är utanförskap, att man exkluderar människor eller grupper. Om olika förmågor sätts i ett sammanhang kan de göra vad som helst. Jag vill se inkludering. Glädje.

Läs också: Från Darfur till Vågbro – fotbollsflyktingarna oroliga över hemlandet: "Vill studera och åka tillbaka och hjälpa till"

Anna Idell och Nicklas Johansson.

Läs också: Nytt kafé på Centrum för alla – ska bli de ungas mötesplats

Är Söderhamn ett bra ställe för alla nu?

Nicklas: – Svårt, jag har inget att jämföra med. Vi kan bli mycket bättre men vi är på god väg.

Anna: – Vi har jättestora utmaningar, men fortsätter vi på den här vägen fixar vi det.

Hur kan det bli bättre då?

Nicklas: – Fler gör mer.

Anna: – Bifall.

Hur ser Söderhamn ut om tio år?

Nicklas: – Då gör fler mer. Och sedan tror jag att det vi idag ser som onaturligt och är skraja för, det tycker vi inte då. Så blir det, hur vägen dit ser ut är svårt att säga.

Anna: – Det vi gör är ju banbrytande, utanför normen, det är viktigt att våga göra det. Om tio år är det normalt.

Är ni med i någon roll då?

Nicklas: – Ja, det tror jag. Så länge man är frisk.

Anna: – Ja. Och vi är inte fortfarande inte 90.

Mer läsning

Annons