Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: När språket blir ett fängelse – om kärleken till mitt barn

Det sägs att vad du än kommer på, så har någon annan redan sagt det. Därför tog jag citat från de bästa engelska kärlekssångerna och skapade ett kärleksbrev till min dotter. Hur många referenser känner du igen?

Annons

Och plötsligt handlade alla kärlekslåtar om dig. Orden gör det knappt möjligt för mig att beskriva mina känslor till mitt barn. Antagligen kommer min dotter heller inte veta hur mycket jag älskar henne förrän hon själv blir mamma.

Visst tänker du. Det där har jag hört förr. Samma gamla skåpmat, säger du tyst för dig själv. Vänta säger jag. Du kommer att förstå. En dag.

Fler krönikor av Henrik Nyblad: "Gratis ph och subventionerad ejakulationscykel – om världen sett annorlunda ut?"

Min dotter har ett leende som tar mig tillbaka till min barndoms drömmar, då allt var lika klart som den blåste himmeln. När jag tittar henne djupt i ögonen, så händer det att jag försvinner till mitt hjärtas innersta. Men om jag tittar för länge är risken stor, att känslorna blir för stora och börjar rinna ner för mina kinder.

Jag vill bara viska: Ta min hand, ta mitt hjärta också, för jag kan inte hjälpa det, jag älskar dig. Inte ens om solen slutade att skina, skulle jag sluta älska dig. Även om bergen skulle rasa ner i havets djup, skulle det fortfarande vara du och jag. Du är allt jag någonsin längtat efter.

Jag hör att du suckar igen. Tänker att det är en patetisk samling fisförnäma ord som radats upp framför dig.

Och däri ligger problemet. Språket räcker inte till för att beskriva min kärlek till henne. Orden blir ett fängelse jag måste ta mig ut ifrån.

Samtidigt. Av allt mina ögon vilat på är hon det bästa jag någonsin sett.

Fler krönikor av Henrik Nyblad: "Fan för män som förstör för alla andra"

Hon fyller fem nu. Hennes liv har redan inneburit prövningar. Men det är ingenting mot vad som väntar.

Jag försöker berätta och lära dig. Säga "Älskling, var inte rädd. Jag har älskat dig i tusen år och kommer älska dig i tusen till".

Jag ska lära dig att hålla upp dörren för din näste, att be snällt och säga tack. Att aldrig stjäla, att inte gå bakom ryggen på folk och aldrig låta en lögn passera dina läppar. Jag vet att livet kan vara en enda lång bergsbestigning, men glöm aldrig bort att vara ödmjuk och givmild.

All denna press, all vikt du bär på dina axlar. Du är en diamant i görningen.

Jag hoppas att du kommer leva länge och flyga högt. Le mycket, men även känna tårar på dina kinder. För livet består av allt du rör och allt du ser.

Jag kommer aldrig att glömma dig, jag kommer alltid att finnas vid din sida. Jag vet att min kärlek till dig aldrig kommer att försvinna, det insåg jag första stunden jag träffade dig.

Fler krönikor av Henrik Nyblad: "Robotarna är din vän – därför ska du bli arbetslös!"

Du är mitt skäl till att bli en bättre människa, att börja om på nytt. Och jag ger dig en bit av mitt hjärta, och hoppas att du därmed aldrig kommer att känna dig ensam.

Suck. Du himlar med ögonen. Pretentiösa floskler.

Kom tillbaka om några år. När du för första gången ska lämna ditt barn på förskolan.

För du saknar inte solen förrän den första snön faller, och du inser inte att du älskar någon förrän du lämnar dem.

Mer läsning

Annons