Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svårt att vara annorlunda på landsbygden – hett ämne för unga

/

Hur är det att vara gay eller transperson, eller bara lite allmänt annorlunda på landsbygden? Vi träffade unga på workshop med Riksteatern på Hälsinglands museum.

Annons

Min bygd - Landsbygdsrörelse, normer och cash är en sammankomst för flera organisationer som jobbar för en levande landsbygd. I februari träffades de i Skarphyttan, snart ska de till Pajala och i helgen träffas de unga engagerade människorna i Hudiksvall. En av de drivande bakom helgens händelser är Isak Bergström från Forsa, som är engagerad i Unga på landsbygden, en av organisationerna bakom eventet.

– Poängen är att vi träffas och nätverkar, och ser vad det finns för behov för människor på landsbygden att organisera sig. Vi vill sprida kunskapen till flera landsbygdsbor. Vi pratar om normer, hur det är att vara annorlunda på landsbygden, hur man organiserar sig och hur man söker pengar, säger Isak Bergström.

Söndagens första workshop på landsbygden leddes av tre skådespelare från Riksteatern. När de fick höra vad som skulle hända i Hudiksvall blev de sugna att komma - för att samla historier.

– Det är ett unikt tillfälle för oss. I vår kommande produktion Landet Inuti vill vi berätta om hur det är att leva på landsbygden i ett hbtq-perspektiv. Nu samlar vi berättelser och frågar deltagarna om det finns några speciella platser dit vi ska åka för att få fler, säger skådespelaren Joakim Rindå.

Han och hans kolleger spelar upp en liten bit ur den kommande förställningen, där två gaykillar hånglar i smyg i en by på landet. Den ene har ett kuvert i fickan, men en biljett till storstan.

Två av deltagarna på workshopen, Nora Boestad från Norrlia, Bjuråker, och Bartosz Stroinski från Bjuråkers kyrkby känner sig båda annorlunda än normen där de bor, men de vill hellre jobba för en levande landsbygd än att sticka till storstan.

– Mina föräldrar är inflyttade, så där jag bor kan jag känna som att jag inte kommer ifrån, eftersom jag inte pratar samma dialekt som dem som har infödda föräldrar. Jag har släkt i Stockholm också, och när jag träffar dem presenterar de mig som kusinen från Norrland, säger Nora Boestad.

Bartosz Stroinski har testat att bo i större städer i Polen innan hans familj flyttade till Bjuråker. Han vill att människor ska kunna trivas på mindre orter utan att behöva flytta iväg.

– Många flyttar. Snart kommer 90 procent av alla människor bo i städer. Vi träffas här för att byta idéer om hur vi ska kunna hjälpa människor att trivas på landsbygden, säger han.

Mer läsning

Annons