Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stora brister i vården av personer med funktionsnedsättningar

/
  • Region Gävleborgs egen granskning visar att det finns stora brister i vården av personer med svåra funktionsnedsättningar.

Sjukvården fungerar dåligt för dem som behöver den allra mest. Personer med svåra funktionsnedsättningar kommer ofta i kläm.
– Vården är splittrad och anhöriga får ta alltför stort ansvar, säger Åsa Linder på Region Gävleborg.

Annons

Det är en granskning som regionen själv nyligen har gjort som visar att det är svårt för personer med funktionsnedsättningar att få den vård som de behöver.

– I dag fungerar det inte vidare bra, bekräftar Åsa Linder som hållit i utredningen.

Svårast är det för personer med flera funktionsnedsättningar som behöver få hjälp från olika delar av vården. Och allra störst blir problemen när de blivit vuxna.

Som barn får man nämligen hjälp av barn- och ungdomshabiliteringen där mycket av vården är samlad.

Men när man blivit myndig är det i stället hälsocentralen som får ta över – trots att de varken har de resurser eller den kompetens som krävs.

– Läkare och annan personal på hälsocentralerna har ofta för lite kunskap om dessa patienter. Närstående får ofta bära på kunskapen och vara experten, något som är betungande, säger Åsa Linder.

Det innebär att föräldrar får ta ett orimligt stort ansvar för sina vuxna barns vård. De förväntas veta vilken vård som behövs, vart man ska söka den och se till att vårdens olika instanser samarbetar med varandra.

– Många har ett omfattande vårdbehov men det finns ingen som tar ansvar för helheten och de olika delarna av vården pratar inte med varandra. Det gör att det blir splittrat och att de anhöriga känner sig utelämnade.

Inte nog med att man behöver söka vård på väldigt många ställen, man får dessutom ofta träffa nya personer där. Trots att man enligt lag har rätt till en fast vårdkontakt.

Det är jobbigt för vem som helst, men speciellt besvärligt om man har en utvecklingsstörning eller en kroppslig funktionsnedsättning.

– Om man inte kan kommunicera är det extra viktigt att träffa en läkare som känner en och kan se om något förändras och som har lärt sig att tolka signaler. Många har också svårt att klara av förändringar och det tar tid innan de kan känna sig trygga, säger Åsa Linder.

Nu har en plan tagits fram för att förbättra vården. Ett led i det är att man ska låta ett mindre antal hälsocentraler specialisera sig på att ta hand om personer med funktionsnedsättning.

– I dag har vi 43 hälsocentraler i länet och det är svårt att ha specialkompetensen överallt. I stället vill vi samla den på 6-7 hälsocentraler som får det som ett tilläggsuppdrag.

Även inom neurologin och psykiatrin ska vissa läkare få specialisera sig på dessa patienter.

På så vis hoppas man kunna höja kompetensen och ge fler fasta vårdkontakter.

Men en viktig del är också att få att olika delar av sjukvården att samarbeta och ta ett större ansvar för att samordna vården.

– Det vi ska göra är att börja ett förbättringsarbete med de 20 personer i länet som har störst behov av vård och som har det svårast i dag. De lösningar som man hittar där kan sedan införas även för andra, säger Åsa Linder.

Kan ni lova att det blir bättre?

– Ja, det utgår jag från att det kommer att bli. Men allt kommer inte att ske på en gång, det är ett systematiskt arbete som ska göras de kommande åren, säger Åsa Linder.

Mer läsning

Annons