Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofie om dubbellivet: "Jag höll ångest och missbruk hemligt"

/
  • Sofie Fredriksson drev en framgångsrik tatueringsstudio i Söderhamn. Bakom fasaden dolde sig psykisk ohälsa och missbruk.

Sofie Fredriksson levde utåt sett ett lyckligt liv med egen tatueringsstudio, barn och hus. Hon verkade ha outtömligt med energi och tillsynes framgångsrik och sund. Det många inte visste var att hon bakom stängda dörrar medicinerade sig, drack alkohol och levde med panikångest.

Annons

Sofie Fredriksson är en av alla som ha hört av sig efter vår granskning av medicinmissbruk. Hon fastnade i ett missbruk, trots att hon utåt sett hade allt.

Livet snurrade på fort för Sofie Fredriksson, med egen tatueringsstudio och ett hektiskt privatliv. Ända tills en dag i augusti 2012, då hon brakade ihop fullständigt. Efter att ha pressat sig till det yttersta blev diagnosen utmattningsdepression. Hon hade kronisk värk och läkarna hade under många år skrivit ut starka värktabletter, men inte utrett henne vidare. Hennes tidigare husläkare gav henne storpack på ångestdämpande Sobril och Citalopram. Företaget blev hon tvungen att lämna över till en annan tatuerare.

– Det var ett hårt slag, jag kände mig värdelös, förvirrad och totalt tom. Jag var den där mamman som ville skjutsa barnen till träningar, laga mat från grunden, som orkade allt, alltid. Det var så mycket jag ville leva upp till, men samtidigt orkade jag knappt leva.

Läs även: Johanna fick mängder av mediciner utskrivna trots 30 överdoser

Sofie kände att det låg något mer bakom, det här handlade inte bara om utbrändhet. Grunden låg i barndomen, en oförmåga att som vuxen våga känna och kunna säga nej, även till sig själv. Hon fick en akutremiss till öppenpsykiatrin i Söderhamn.

– Jag har mått psykiskt dåligt sedan tidig tonår och hade redan i 25-årsåldern en lång medicinlista med antidepressiva, sömnmedel och värktabletter för fibromyalgi och artros.

Under många år hade hennes värkproblematik stegrats, och ju ondare hon fick desto mer tabletter tog hon. Sömnpiller, starka värktabletter och vin var vardag för att kunna varva ner efter sena kvällar på jobbet. På det kom håglöshet och känslor om panikartad hjälplöshet. Och det i sin tur dövades med värktabletter och ännu mera alkohol. Alla känslor trubbades av, även positiva.

Läs även: Kent fick ångestdämpande för ryggont och blev svårt beroende

– Jag utvecklade ett beroende, men det såg jag inte då. Jag har alltid haft inställningen att jag inte vill förgifta kroppen, men min verklighetsuppfattning förändrades och hjärnan stängde av. Det slutade med att jag behövde ta allt för klara vardagen, och samtidigt skämdes jag. Det kändes omöjligt att kunna förändra min livssituation.

– När jag sen insåg att mina barn mådde dåligt av att se mig så slutkörd, så förstod jag att allt detta måste få ett stopp, och det snabbt. Jag hade levt i tron att de inget visste hur jag mådde.

Självbevarelsedriften fick Sofie att avstå lugnande preparat, något hon är tacksam för i dag. Att hon hade turen att komma till en terapeut som värderar samtal över medicinering har också varit avgörande.

– Hade jag tagit Sobrilen hade jag troligen fastnat i värre missbruk. Tyvärr är min erfarenhet att läkare på hälsocentralerna skriver ut narkotikaklassat för lätt. Själv har jag fått otroligt mycket tabletter, och bara en gång har medicineringen följts upp.

Läs även: Olika läkare skrev ut till barn, kända missbrukare och person i fängelse

Sedan tre år går Sofie i psykodynamisk terapi där hon får lära sig möta och förstå sina känslor. Det har ändrat hela hennes syn på tillvaron.

– Jag har fått höra inom vården att man inte förstår hur jag har kunnat överleva. De sa att vi kan lappa ihop dig, men du får räkna med att du inte kommer återgå till arbete". Ordet förtidspension kändes bittert.

I dag känner hon sig så stark att hon vill jobba igen, men det är fortfarande en bit kvar innan det kan bli verklighet. Tatuera kommer hon förmodligen aldrig mer kunna göra, eftersom händerna är utslitna.

Medicinerna är på minimum nu, och även alkoholen. Slutat har hon gjort på egen hand. Hon har också förändrat sitt tankesätt och känner sig lugnare.

– Är det så farligt att vara ledsen och arg? Att inte kunna hålla masken? Nej, det är normala delar av livet. Obehagliga känslor måste också få kännas. Psykisk ohälsa och beroende är så tabubelagt och det behöver avdramatiseras, därför är det så viktigt att fler vågar berätta. Om skammen var mindre skulle inte lika många må så dåligt, och fler skulle våga söka hjälp.

Följ nyhetsflödet och få pushnotiser om viktiga händelser från ditt närområde. Ladda ner vår nya app här, till Iphone eller till Android!

Iphone: App Store

Android: Play Butik

Mer läsning

Annons