Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läkare om mängden narkotikaklassade mediciner: "Världens chock!"

/

Mötet med förskrivningskulturen av narkotiska mediciner i Hälsingland fick läkaren Erik att häpna.
– Det var världens chock!

Annons

Erik, som vill vara anonym – "Jag hade tänkt jobba kvar Hälsingland…", bekräftar bilden från vår granskning av utskrivningen av narkotiska och starkt beroendeframkallande läkemedel i Hälsingland. Han tycker att det är bra att frågan lyfts och att både patienter och vårdpersonal får upp ögonen för riskerna och problemen med den här typen av läkemedel.

Läs mer: Läkemedelskommittén: Vi vet inte om patienten hämtat mediciner från tio vårdgivare

Erik har flera decennier bakom sig som läkare i andra landsting. Sedan en tid tillbaka jobbar han inom primärvården i en hälsingekommmun.

Han säger sig inte ha sett något liknande det han upplever i det här landskapet.

– Man skulle aldrig skriva ut de här mängderna så lättvindigt i [läkarens förra landsting].

Enligt Erik genomsyras hela verksamheten av lättvindigt utskrivna mediciner.

– Det här är ju ett inlärt beteende, både på läkar- och patientnivå. Man vet att man får de här medicinerna för vissa åkommor. Det har blivit en kultur och är så vanligt att ingen längre reagerar.

TV: Missbrukaren om narkotikaklassade mediciner

Samtidigt säger Erik att vissa patienter ska ha den här typen av mediciner. Men utgångspunkten måste alltid vara tillfälligt bruk, inte permanent.

– Det är ju en balansgång. Går någon på höga doser kan man inte bara plocka bort medicinerna, det är direkt farligt. Ska man ta bort dom vet man att patienten får abstinens och det skapar i sin tur ångest. Men för det kan man ju inte skriva mer ångestdämpande, utan man måste börja trappa ner.

Erik har viss förståelse för att man har hamnat där man har hamnat i Hälsingland. Trycket från patienter som utvecklat ett beroende är ofta hårt. Han uttrycker det krasst:

– Det finns såna som hellre säljer sina barn än ger upp sina mediciner. Så det slutar alltid i konflikt om man tar bort de här medicinerna. Och så finns det inte sällan en hotbild mot läkaren, det är inte riskfritt att plocka bort narkotiska läkemedel.

Därför efterlyser Erik stöd för läkare som hamnar i obehagliga eller svåra situationer i samband med hanteringen av narkotiska läkemedel.

TV: Kent fick ångestdämpande medicin för ryggont

Läkemedelskommittén i Region Gävleborg säger att integritetsfrågor och gällande lagstiftning omöjliggör en gemensam läkemedelslista för hela Region Gävleborg. Vad säger du om det?

– Det är bullshit! Vi har haft det i flera år i [läkarens tidigare landsting]. Det fungerar hur bra som helst om man ser direkt vad någon annan vårdgivare har skrivit ut. Jag tror inte ens att systemet har blivit anmält.

Även privatpraktiserade läkare måste ansluta sig till det gemensamma journalsystemet, annars får de inga patienter, enligt Erik.

Hur agerar du själv mot den här typen av patienter?

– Jag skriver på recepten att medicinerna är narkotikaklassade och starkt beroendeframkallande. Så kan ingen komma och säga att de inte visste. Sedan går jag alltid igenom journalerna och halverar mängden av vad de fått tidigare, om det inte finns en uppenbar orsak till att de har medicinerna. Och alla nyförskrivningar och förlängningar kräver ett nytt läkarbesök.

– Ofta blir det bara prat om mediciner med de här patienterna, inte om orsaken till att de tar medicinerna. Då måste man gå in och sortera upp det med tillsammans med patienten.

För att komma till rätta med problem med medicinmissbruk tror Erik att Region Gävleborg måste använda tvångslagstiftning oftare än i dag, allt helt enkelt tvinga läkemedelsberoende patienter att genomgå behandling.

Läs mer: Hälsocentralerna som skriver ut mest

Utöver en gemensam läkemedelslista måste hanteringen av de beroendeframkallande medicinerna förändras i grunden i Hälsingland, enligt Erik som radar upp några exempel:

1. Behandlingsplaner med tydliga instruktioner om hur mycket mediciner som ska användas och hur länge.

2. Förnyade läkarkontakter, med den läkare som satte in medicinen, om medicineringen ska utökas eller förlängas.

3. Stopp för slentrianförlängningar via telefon.

4. Bättre samarbete mellan slutvården, som står för en stor del förskrivningarna i samband med till exempel operation, och primärvården.

Mer läsning

Annons