Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läkarbristen – ett gammalt problem utan lösning

/
  • Förre sjukhusdirektören Rolf Markström hör till gruppen som skrivit om utvecklingen från provinsialläkare till familjeläkare.

Läkarbrist är inget nytt fenomen. I 47 år har landstinget misslyckats med att råda bot på bristen på distriktsläkare.
Den konstaterar en grupp landstingsveteraner från länet som skrivit boken Från provinsialläkare till familjeläkare.

Annons

1963 tog landstinget över ansvaret för provinsialläkarna från staten. Där började utvecklingen mot nutidens hälsocentraler.

– Landstinget lovade staten att komma till rätta med rekryteringsproblemen, men det har man inte gjort än, säger Rolf Markström som varit sjukhusdirektör både för sjukhusen i Hudiksvall, Bollnäs och Söderhamn och är en av bokens upphovsmän.

Gruppen bakom boken hoppas att den bland annat ska kunna fungera som ett historiskt faktaunderlag för dagens landstingspolitiker.

Landstingsveteranerna har dragit egna slutsatser utifrån den historiska beskrivningen och även kommit med förslag för framtiden som de presenterat för landstingsstyrelsen och primärvårdens ledning.

Varje gång det har talats om utbyggnad av läkarutbildningen har läkarfacket bromsat, konstaterar Rolf Markström.

– Vi anser att det behövs större ökningar än de man planerar för nu. Visserligen finns det betydligt fler läkare i dag, men de arbetar ju med så mycket annat än mottagningsverksamhet. De arbetar på läkemedelsbolag, i administrationen, som konsulter åt försäkringsbolag.

Landstinget kan inte konkurrera med näringslivets löner, men gruppen anser att landstinget tydligare måste använda lönen när det är svårt att rekrytera.

– Det finns ju orter dit det alltid är svårt att få läkare.

Gruppen vill att andra arbetsgrupper avlastar läkarna så mycket som möjligt. Rolf Markström oroas över att så få läkare nuförtiden är chefer för hälsocentraler.

– De hoppade av när chefernas administrativa uppgifter blev alltför stora. Läkare borde kunna vara chefer på halvtid och ha patientbesök på halvtid. När familjeläkarna lämnar ledningen tenderar de att sätta sig i baksätet och inte ta del i primärvårdens utveckling. Pengar och egen fritid blir viktigare.

Gruppen har koncentrerat sig på läkarrollens utveckling. Primärvård innefattar så många andra yrkesgrupper i dag.

– Primärvårdens utveckling har varit betydligt kraftigare än man tänkte sig 1963. Snabbt efter landstingets övertagande såg man till att läkarna fick bättre utrustning. Läkarna fick efter hand mer personal runt sig. Först var det sjukvårdsbiträden och sedan undersköterskor innan sjuksköterskorna kom.

Primärvårdens utbyggnad har enligt boken möjliggjort sjukhusnedläggningar.

– Kostnaden för vår primärvård var tidigt högre än andra landsting. I Gävleborg gjorde man kraftigare sjukhusnedskärningar än på andra håll.

Den höga medelåldern i länet anges i boken också som en anledning till de höga kostnaderna. När sjukhusens långvårdsavdelningar lades ner och ersattes av kommunal omvårdnad, flyttades det medicinska ansvaret för patientgruppen till familjeläkarna.

– Vi hade tidigare 40 geriatriker i Gävleborg. Nu har vi två eller tre. Vi anser att kommunerna borde se till att ha mycket mer läkaremedverkan i sin äldreomsorg. De större kommunerna borde anställa egna läkare och läkarna borde ingå i ledningsgrupperna för den kommunala äldreomsorgen. I dag fungerar landstingets läkare bara som konsulter åt kommunerna, utan något definierat inflytande, säger Rolf Markström.

Mer läsning

Annons