Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: "Välkomna till förorten, medelklassmammor"

/

Annons

För en tid sedan florerade en krönika i sociala medier med rubriken "Vi är kvinnorna som går sönder. " Den blev extremt läst och en av de mest delade texterna i hela Sverige med över 100 000 delningar. Den är välskriven av en S-märkt opinionskrönikör på ST.nu och Allehanda.se, Lina Norberg Juuso, och handlar om den press vissa kvinnor upplever i och med de höga sociala krav som ställs på oss i vår tidsålder.

Jag är så trött, skriver hon. Så trött på att vi måste vara så duktiga, perfekta. Barnkalasen ska pimpas, tårtorna ska föra tankarna till Amerika de luxe och mammakropparna hårdtränas. Helst ska man som mamma också springa några tuffa lopp, förlänga fransarna och fixa en konstgjord, dyr plutmun.

Annat var det på åttiotalet, menar hon. Då rökte mammorna Blå Blend vid fläkten, kastade fram ett Big Pack glass på bordet och hällde saft i plastmuggar till barnen på kalaset och inte en enda mamma tränade. Ungarna skulle överleva och det gjorde de på limpa, O'boy och Frosties.

Jag är fånge i den tid som är, jag längtar tillbaka, skriver hon.

Budskapet är välment, lev enklare, ta vara på tiden, vila upp dig och släpp statusjakten i medelklassområdet. Många har känt igen sig och känt sig stärkta.

Men inte alla. Samma dag som den här krönikan publicerades fick en vän låna 170 kronor av mig för att köpa fika till sin dotters sjuårskalas. Hon hade kikat i lågprisbutiken innan, så hon visste att hon skulle klara det på exakt den summan. Plastmuggar och glass? Nej. Kakpaket, fryst tysk tårta och läsk. Och cigarettrökningen vid vardagsrumsbordet skulle hennes sjuåring önska för allt i världen att den upphörde.

Den här mamman är inte ensam. Enligt en rapport från Rädda Barnen lever minst 12 procent av alla barn i Sverige i fattigdom. Rapporten visar också att inkomstskillnaderna ökar och att barn till ensamstående och till föräldrar med utländsk härkomst har det sämst. Gävleborg ligger trea i landet när det gäller andelen som lever i barnfattigdom. I Malmö är siffran 32 procent.

Senare kvällen innan sjuårskalaset fick jag ett sms av min vän. Hon skickade en länk med Lina Norberg Juusos krönika. Varför får den mig att bli förbannad, alla verkar älska den, skrev hon. Levde alla sådär på åttiotalet? Hade inte fler det bättre då? Typ villa, Volvo? Min vän flyttade till Sverige i början av 2000-talet och har inga egna minnen från den tid som flytt. Jag svarade att, jag har ingen aning om vad krönikören har för bakgrund, men du har rätt i att det hon beskriver inte låter en tidsresa utan som en typisk klassresa. Min vän fick ett smärre raseriutbrott. Vad hon svarade behöver jag inte återge, men det innehöll en fiktiv inbjudan till ett barnkalas i Söderhamns norra stadsdel.

Mer läsning

Annons