Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Vad säger historieböckerna om oss om 71 år?

/

Vilka människor vill vi ska bo och leva här i Sverige? Är man mer värd som utbildad läkare från krigets Syrien än som analfabetisk flykting från Etiopien?

Annons

Den 27 januari är det 71 år sedan förintelselägret Auschwitz befriades och det är värt en extra tanke. För snart finns det inga ögonvittnen kvar som kan berätta om hur det verkligen var att befinna sig i ondskans centrum.

Frågan är om vi har lärt oss något av historien. Vi människor vill gärna se oss som civiliserade och medkännande individer men egentligen är den kulturella och etiska fernissan väldigt tunn. När vår egen bekvämlighet hotas är solidariteten inte så stor.

Alla människors lika värde skriver vi gärna under på, men praktiserar det inte i politiken eller i vardagen. Nog slinker det med ett vi och dom lite då och då, och visst håller vi tyst när andra uttrycker nedvärderande åsikter om muslimer, handikappade eller stridbara kvinnor.

LÄS MER: Vem tar hand om alla rädda och ledsna barn?

Det handlar egentligen inte om onda och goda människor, utan mer om den glidande skalan däremellan. Om hur åsikter som en tid anses helt orimliga kan bli norm och fakta under andra omständigheter.

Jag läser just nu Maja Hagermans bok om läkaren och professorn Herman Lundborg, som startade Statens rasbiologiska institut i Uppsala 1922. Han for land och rike kring, speciellt i norr, för att mäta skallar och leta efter rastypiska egenskaper som bevisade den svenska, "nordiska rasens" överlägsenhet. Då var framstående blivande nazister i Tyskland avundsjuka på hur världsledande Sverige var med att inpränta rasblandningens risker för sin befolkning.

LÄS MER: Släktbilden från Hudiksvall blev nazisternas favorit

Hygien var tidens modeord och många framstående kulturpersonligheter, som Ellen Key, applåderade det rashygieniska arbetet. Det ledde sedan till tvångssterilisering av icke önskade personer med rasmässiga defekter i Sverige och ännu mer långtgående metoder i Tyskland.

Nu ser vi samma rörelser i dagens Europa och det påverkar även mer sansade politiker. Vi svänger oss med ett nyspråk som inte säger vad det egentligen handlar om. Som att flyktingkatastrofen här är en följd av att gränserna mot Europa inte lyckas stoppa alla som vill in. Ekonomiska och politiska flyktingar från länder utanför vår fästning får söka sig någon annanstans. Vi kan ju inte ta emot alla.

De som till slut släpps in genom nålsögat ska få det bästa mottagandet som går att få, lovar våra folkvalda företrädare. Frågan är bara vart alla andra flyktingar och migranter ska ta vägen? Om nu inte Grekland, Italien, Ungern, Tyskland eller Sverige säger "välkommen hit" – vem bjuder då tak över huvudet, en säng och mat för dagen? Jag hör åsikter som klingar som ett eko från Herman Lundborgs rasbiologiska undersökningar. Vissa flyktingar är helt enkelt mer attraktiva än andra.

Nu är inte världen så svartvit som vi tror. Godheten lever vid sidan om dumheten och däremellan harvar alla vi andra som samlar in kläder, ordnar språkkaféer eller bjuder en flykting på konsert. Eller i alla fall inte gör andra illa. Värst är om vi låter det onda fortgå i tystnad.

Inte heller den hängivne rasforskaren Herman Lundborg levde så renrasigt som han lärde. Han fick barn med en samisk, rasblandad kvinna och gifte sig så småningom med henne.

Hur kommer framtidens forskare att se tillbaka på vår samtid, 71 år senare? Är det alla människor av olika bakgrund som vi tog emot och gav en framtid – eller dem vi avvisade och därmed kanske dömde till döden, som hamnar i historieböckerna?

Äntligen! Nu finns Helahälsingland som app. Ladda ner här, till Iphone eller till Android!

Iphone: App Store

Android: Play Butik

LÄS MER: Hitta alla artiklar på Nöje & Kultur här

Mer läsning

Annons