Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Tågen borde gå som på räls – i hela landet

/

Jag blir lite arg, men mest uppgiven. För jag kan inte påverka. Men ändå.

Annons

Jag tänker på att Sveriges storstäder i den södra delen av landet ska få nya fina höghastighetsjärnvägar. Det är klart att jag blir avundsjuk. Där kan man redan i dag ta sig från ytterkant till ytterkant på några få timmar med flyg, bil eller tåg.

Jag tänker på de avlägsna orterna i norra Sverige, som inte alls är särskilt avlägsna om man bor i dem. Och det är faktiskt en massa människor som gör just det.

Vissa helt frivilligt på grund av medvetna val, andra har hamnat där av en slump. Kanske för att de föddes där eller för att de fick jobb, träffade kärleken eller fick asyl. Och tro det eller ej, men många av dem vill faktiskt fortsätta att bo där. Det kan vara lite krångligt och dyrt när man vill resa ut i världen. Men värst är det när man tvingas resa inom Sverige.

Slutdestinationen behöver inte vara särskilt avlägsen för att det ska TA FÖR LÅNG TID.

Och det FUNGERAR FÖR DÅLIGT.

Under en hel höst skulle jag veckopendla mellan Piteå och Hudiksvall.

Jag tog bussen.

Det tar nio (9) timmar.

Till Sundsvall.

Ändå föredrog jag det framför nattåget som då var enda alternativet. Där fick jag en gång kliva upp vid två på natten på grund av något fel, och åka buss i flera timmar för att sedan kliva på ett annat skruttigt gammalt tåg och åka sista biten – kraftigt försenad men föga förvånad.

Snabb jämförelse. Piteå–Hudiksvall = cirka 55 mil. 7 timmar med bil, utan stopp. Tåg + buss (minst ett byte, oftast flera – det går inga tåg till/från Piteå) minst 7,5 timmar. Stockholm–Malmö = cirka 62 mil. 6 timmar med bil, 5 timmar med tåg (inga byten).

Läs även: Dra streck efter Dalälven – låt Republiken Norrland gå i union med Norge

Jag har bott i Hälsingland i snart tio år och har fortfarande inte gjort någon längre tågresa utan att råka ut för något sorts strul längs vägen. Jag har även dagspendlat med tåg i över ett år och saknar inte de ofrånkomliga förseningarna.

Jag har varit nära att missa flygförbindelser på grund av inställda och försenade tåg, har fått övernatta på flygplatsen på väg hem på grund av inställda tåg och åkt rulltrappa i tre timmar med en treåring i väntan på försenade anslutningar.

Vore det så otänkbart att de som bestämmer skulle höja lägstanivån på järnvägsnätet i stället för högstanivån?

Jag tänker på att det inte är så konstigt att föraktet mot huvudstaden frodas bland norrlänningarna. Och att fördomarna om sagolandet i norr – med sitt tunga mörker och bländande ljus – växer bland huvudstadsborna. Den föråldrade och överbelastade järnvägen bildar en effektiv barriär dem emellan.

Jag tänker på att jag ju gillar att åka tåg, egentligen. Och jag har åkt mycket tåg. En gång åkte jag tåg i nästan ett dygn för att ta mig från Boden till Emmaboda och gå på musikfestival.

"Haha, och du åkte från ett skitställe till ett som är ännu värre!" sa en kollega och skrattade rått när jag berättade om det. På samma tid kan man flyga från Stockholm till Thailand, eller Argentina, påpekade han.

Nu finns Helahälsingland som app. Ladda ner här, till Iphone eller till Android!

Iphone: App Store

Android: Play Butik

Mer läsning

Annons