Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Minnet av mamman som ville köpa min pojkvän för 600 kronor

Annons

Så klart påverkas identitet av kultur, uppväxt och värderingar. Och genom synen på sig själv påverkas även synen på andra människor. Det gäller över hela världen, även i Afghanistan och Sverige. Men det finns någonting som kan skära rakt igenom kultur, klass, ålder, sexualitet, hudfärg och kön. Det finns klickar av människor överallt i världen som går i gång på att medvetet förnedra andra som de anser vara svagare.

Jag bodde ett par år i Thailand, på en ö som då började upptäckas av svenska resebolag. Bostäder och djungel brändes ner och folk förvisades från sina hem för att ge plats åt nya hotellkomplex.

Precis som de flesta andra var jag och min sambo, som var född i ett annat asiatiskt land, beroende av människorna som kom för att förlusta sig och leva rövare på ön ett par veckor. Många thailändska tjejer tjänade sitt levebröd på semestrande killar. Männen trodde att tjejerna tillbringade resten av året med att vänta på att just de skulle komma tillbaka. Men i själva verket avlöste killarna varandra och de flesta tjejer hade en familj dit en del av inkomsterna gick. Resten delades med de andra bartjejerna och med bossen som ägde strandremsan som de hade rätt att husera på.

Mer av Sara Oscarsson: "Välkomna till förorten, medelklassmammor"

Det hände då och då att semesterfirare ville köpa min pojkvän. De knackade på dörren till vårt hem och ställde frågan rakt ut. How much? Varje gång skämdes jag djupt in i benmärgen för dem som ställde frågan. Hans blick mötte de aldrig. Dealen skulle göras upp med mig, västerlänning till västerlänning. Vid min sida blev han en handelsvara för andra vita. Bland thailändarna, däremot, hade han status och jag blev den lägre stående, som utländsk yngre tjej.

Jag mådde illa över där vanliga Svensson-killarna som rest ensamma till Thailand, hand i hand med tioåriga barn. Jag skämdes för den där svenska medelklassfamiljen som en dag strax före jul kom och satte sig vid vårt bord. Dottern var runt 20 och lade ögonen på min pojkvän. Mamman var kortklippt och jobbade på en myndighet i Sverige. Pappan frågade efter droger och mamman efter en tjej. Innan kvällen var slut hade de erbjudit en lesbisk kvinna från stranden egen bungalow i en vecka om hon servade mamman med det hon ville ha. Dagen efter knackade mamman på min dörr och erbjöd mig 600 kronor för min sambo, till dottern. Men det är ju bara en vecka, envisades hon.

Mer av Sara Oscarsson: Vems fel är det att du inte är lycklig?

Under åren på ön tog jag farväl till en rad tjejer som flyttade till Europa med olika män, för att återvända med svåra upplevelser i bagaget och insikten att den status de hade som tjej till en vit man på White sand beach inte gällde i Helsingfors eller Düsseldorf.

Den där mamman såg jag här om dagen delta i kampanjen "inte er kvinna", som är en slags protest mot att invandrarmän som grupp beskylls för att sextrakassera vita kvinnor. Handlingen väckte minnet av de där skrynkliga sedlarna i hennes hand i skenet av glödlamporna som blåste i palmträdet utanför, den där natten för snart tio år sedan, på andra sidan jordklotet.

Krönika av Elisabet Greek: "Den sista haschbiten spolade hon ner i toaletten"

Följ nyhetsflödet och få pushnotiser om viktiga händelser från ditt närområde. Ladda ner vår nya app här, till Iphone eller till Android!

Iphone: App Store

Android: Play Butik

Mer läsning

Annons