Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kolbullen för hungriga magar

/

Från början var kolbullen enkel mat för kolare och skogshuggare. Men numera är kolbullen en uppskattad maträtt som skapar långa köer på festivaler, bygdefester och marknader runt om i Hälsingland.

Annons

Kolbulle, kölbulle eller rent av kôlbulle. Kärt barn har många namn och likaså kolbullen.

För den som inte vet är den energirika kolbullen en slags tjock pannkaka som innehåller vatten och mjöl med lite salt som steks tillsammans med tärnat, rimmat fläsk.

Kolbullen upptäcktes först i Hälsingland och skulle vi ha en landskapsrätt skulle kolbullen (förlåt ostkakan) vara en het kandidat.

Under 1850-talet blev kolbullarna snabbt populär bland skogshuggare, kolare, flottare och rallare. De jobbade ofta borta under långa perioder utan att ha tillgång till färska råvaror. När de var hungriga stekte de sig en kolbulle över den öppna elden. Ibland kunde det bli kolbulle uppåt tre gånger om dagen. Maten var energirik och mättade bra för arbetarna, men eftersom den var ensidig kunde den orsaka vitaminbrist och tandlossning.

På senare år har kolbullen återigen fått ett uppsving i Hälsingland. Den uppskattade maträtten brukar serveras nygräddad med en generös driva lingonsylt. För att få den rätta smakupplevelsen bör kolbullen avnjutas med plastbestick och gärna på stående fot i närheten av stekoset.

Mer läsning

Annons