Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inga fler unga ska behöva dö i Söderhamn

/

I en lägenhet i Söderhamns norra stadsdel har en ung tjej tagit tabletter och druckit alkohol. Hon har varit på krogen och på natten blir det efterfest. Han som bor i lägenheten maler sönder en Subutex på vardagsrumsboret.

Annons

Tjejen drar in en hög i näsan. Hon vill slippa tänka. Flyga bort från känslan av otillräcklighet, svek, skam och hopplöshet. Hon är otålig. Effekten infinner sig inte. Hon vet inte vad Subutex är, men hon vill ha mer. Hon ringer en vän och berättar var hon är och vad hon tagit. Vännens hjärta slår fort. Han vet vad Subutex är. När han kommer till lägenheten har hon tagit en bit till. Hon kan inte stå rak på sina ben. De viker sig, hon vacklar, lägger sig på golvet med ansiktet mot sängkanten. Hon ber honom hjälpa henne andas. Att lägga sin hand mot hennes hals, känna om pulsen slår. Hon säger gång på gång att hon redan är död. Ge mig alkohol, säger hon. Han vägrar, det räddar hennes liv.

Den där natten hade kunnat bli hennes sista. Som flera av hennes vänner i den här staden hade hon kunnat dö innan hon fyllt 25 år. Det är ingen myt att narkotikarelaterad dödlighet ökar här, 2014 steg siffran med 75 procent i länet. Därför gör vi just nu en artikelserie om drogerna i Söderhamn.

Varför knarkar unga människor mer? De flesta vi intervjuat svarar tillgången - knarket finns ett klick bort och vi har ett liberalare klimat. Men nej. Lägg ett par ångestdämpande och ett glas sprit på skrivbordet framför de tjänstemän som säger detta och de skulle inte svepa det. Inte många unga som har fått det de behöver i sin uppväxt skulle göra det heller. Då är det alltså ett föräldraansvar, svarar man. Men många av dem som inte bryr sig om de överlever natten saknar föräldrar med den förmågan. Kan man då lägga ansvaret för förändring på dem?

Tjänstemän, politiker, vårdpersonal och polis har olika sätt att se på narkotikafrågan, och vi har låtit många röster komma till tals. Den osannolika kontentan blev debatten huruvida vi ens har ett drogproblem eller inte. De som inte tycker det hänvisar till att det bara är en särskild grupp som knarkar. Att de knarkar mer och därför avlider. Det stämmer förmodligen. Men strategin att därför stoppa huvudet i sanden och hoppas de ska försvinna är cynisk och inte särskilt framgångsrik. Tvärtom ökar gruppen unga i utanförskap. Det är en politisk fråga i högsta grad.

Det är känsligt att ge här ungdomarna en röst. De är kritiska och besvikna. Om vi ska vända den här situationen behöver vi modiga politiker och tjänstemän som törs möta motstånd, vågar se de bortglömda i ögonen och lyssna. Som kliver av sina höga hästar och låter dem få den plattform de vill ha. Det behövs konkreta handlingar. Inga fler unga ska behöva dö i Söderhamn för att de inte ser någon mening med livet och inte får någon plats i samhället.

Mer läsning

Annons