Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hotad kommunpolitiker: "Barnen går inte ensamma till och från skolan"

Nätterna igenom ringer telefonen för att markera att hon aldrig är fri, en signal om att hon bör hålla sig på sin vakt. Breven med hot slutar aldrig falla ned på dörrmattan. Hon är mamman och kommunalpolitikern som ständigt har överfallslarmet redo i jackfickan.

Annons

Läs även: Nu berättar kommunpolitikerna om hatet: "Jag har varit oerhört ledsen, arg och frustrerad"

Hennes liv låter som bitar ur en kriminalserie. Det är svårt att förstå att en kommunalpolitiker i Hälsingland hotas till sitt liv för att hon står upp för demokrati och mänskliga rättigheter.

– Jag står upp för alla människors lika värde, oavsett könstillhörighet och hudfärg. Det räcker för att få allt hat i telefonen, brevlådan, inkorgen och klistrat på dörren, säger hon.

Trakasserierna rör nästan aldrig sakfrågor, de är personliga. Ett hat som har trappats upp de senaste åren och framför allt drabbar kvinnor.

– Jag är helt övertygad om att männen råkar illa ut. Men jag tror inte att de får höra de saker som vi får höra. Exempelvis att jag ska knullas gul och blå tills jag lär mig uppskatta de svenska färgerna.

Livspussel är svåra att lägga, det vet vi. En stark hotbild underlättar inte och extra problematiskt blir det när hoten ska döljas för barnen.

– Barnen går inte ensam till och från skolan. De följer aldrig med kompisar hem, vars föräldrar jag inte känner riktigt väl. De har dessutom lärt sig att aldrig öppna post som inte är frankerad. Barnen har sagt någon gång, "Brev med klistermärken på är inte längre kalasinbjudningar, mamma."

Läs mer: Aggressivt klimat leder till hot: "De skrämmer folk till tystnad"

Det gör ont att tvingas vara stark, att ljuga om hotet för de hon älskar mest. Men hon vill inte att de ska hamna i en offersituation, där de inte förtjänar att befinna sig.

Hälsingland, morsans land, världen är någon annanstans, sjunger Tomas Andersson Wij. Innan hon tog steget in i kommunalpolitiken så förknippade hon precis som många andra Hälsingland med trygghet.

– Det är så lustigt för jag har haft det här personlarmet ett tag, det följer med mig hela tiden. Men så skulle jag till Stockholm och då valde jag att lämna larmet hemma, för där vet jag att det inte är någon fara. Jag känner mig tryggare där än vad jag gör hemma på min egen gata. För hemma är den mest otrygga platsen i mitt liv.

Hemmet, det är där hon uppsöks. Det är dit breven, telefonsamtalen och hatet kommer, inte till jobbet. Men trots detta, kämpar hon sig kvar i politiken.

– Jag vet inte om jag orkar, det får framtiden utvisa. Jag skulle vilja säga någonting ädelt som att annars har de vunnit eller om jag skulle tystas så skulle demokratin fallera. Men anledningen till att jag fortsätter nu är att hoten är personligt kopplade till mig. Jag har aldrig upplevt hot innan jag klev in i min politiska roll, men jag är övertygad att om jag kliver av så kommer hoten att fortsätta.

Hon berättar att rösterna som försöker skrämma till tystnad har ökat i styrka de senaste åren och hon är rädd för hur det här påverkar demokratin.

– Jag är helt övertygad att vi har tappat många fina röster i politiken.

Läs även:

"Uppenbart att brottet inte går att utreda"

Efter antirasistkampanjen – nu väljer hon att tala om hoten

Polisen lade förundersökning samma dag, trots att Wicksell hade hotet inspelat

Ledaren: Det är hatarna som ska stoppas

Mer läsning