Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hälsingar med högtflygande planer

/

Hon rattade truckar, kranar och lastbilar på Iggesunds bruk.
Han var den skoltrötte snickaren i Ljusdal.
Då, när vardag höll på att förvandlas tills tristess, började båda leta efter en utmaning utöver det vanliga.
Nu har 24-åringarna Frida Flodin från Hudiksvall och Mattias Persson från Ljusdal högtflygande planer.

Annons

Efter grundskolan fortsatte studierna för båda på Bromangymnasiet i Hudiksvall.

Att Frida Flodin valde teknikprogrammet överraskade väl ingen i hennes närhet.

– Just tekniska saker har alltid intresserat mig. Inte minst allt som rör sig och rullar, berättar Frida Flodin som tror bakgrunden till detta finns i generna.

– Min pappa Kjell Flodin körde rally när han var ung. Jag tror det är därifrån jag fått drivkraften att testa mina gränser, säger Frida Flodin som höjde extra på mungiporna när ämnen som matte och fysik stod på schemat.

Vid sidan om studier och jobb har hon gjort vad hon har kunnat för att hålla bollarna på rätt sida om mållinjen i Strands handbollslag. Hon var tjejen som var glad som en lärka när det gick bra men en stark aspirant till titeln världens sämsta förlorare.

Ett tag var hon inne på att bli yrkesmilitär men livet i grönt blev inte riktigt vad hon trodde och efter nio månader mönstrade hon ur lumpen.

Om Frida susade igenom studietiden utan några problem var det inte lika kul för Mattias Persson.

Han längtade bort från skolbänken och efter åren på el- och byggprogrammet hade han inte en tanke på att någon gång på nytt ta plats i någon skolbänk och råplugga.

– Jag var helt enkelt jättetrött på skolan och kände en grym lycka och frihet den dag jag fick jobb som snickare i Ljusdal, berättar Mattias Persson.

Han skulle komma på andra tankar och han vet exakt var och när det vände.

– För två år sedan låg jag på en strand i Thailand när en helikopter flög förbi. Då hände något. Samma dag började jag googla runt och se vad som krävdes för att en dag kunna ta plats bakom spakarna i en sådan maskin, säger Mattias Persson.

Han såg en utmaning framför sig. Skulle han få möjlighet att kvala in till en utbildning till helikopterpilot fanns det ett gäng ämnen och kurser han var piskad att läsa in.

– Men då hade jag viljan och drivet att fixa det, säger Mattias Persson som undan för undan kunde checka av den matematik, fysik och den engelska som krävdes för att han skulle vara behörig.

Ungefär samtidigt började Frida Flodin att - som hon uttrycker det – bli rädd för att bli nöjd.

– Jag hade en bekväm vardag med lägenhet och ett tryggt jobb. Det var väl då jag började undra om livet inte skulle bjuda på mer än så.

Då kom Frida att tänka på en bekant som ett par år tidigare pratat om att bli helikopterpilot.

Hans dröm ville Frida göra till sin verklighet.

När hon väl bestämt sig finns det ingen broms. Hon plöjde raskt igenom utbildningsalternativ på nätet, ringde och bad om ett snack över en kopp kaffe med den pensionerade helikopterpiloten Jim Erikson som kände Fridas pappa.

– När kaffet var uppdrucket och jag ställt de frågor om yrket som jag hade avslutade jag med att fråga honom om han tyckte jag var dum i huvudet som ville utbilda mig till det här.

Frida fick en huvudskakning och ett lycka till som svar och skickade sedan in ansökningshandlingarna till Svensk Pilotutbildning AB i Göteborg.

Passande nog hade hennes Strand en allsvensk tripp till landets andra stad så när spelarbussen rullade norröver stannade Frida Flodin kvar för att dagen efter göra antagningstesterna.

– Efteråt var jag helt salig och kände att livet som helikopterpilot skulle vara det coolaste man kunde ha, säger Frida Flodin.

Hon kände att såväl tester som intervju gått bra men kände lika delar lättnad som eufori när antagningsbeskedet damp ner.

Den 1 juni hade hon städat ur flickrummet och fem månader senare har hon runt 60 flygtimmar bakom sig.

– Första gången jag var uppe lyckades jag inte med något. Jag rodnade och skämdes, jag kunde helt enkelt inte ta in någonting, berättar Frida som dock fick både tröstande och lugnande ord av sin instruktör.

Nu varvar hon tuffa skoldagar med teori och praktik med råplugg i det tolv kvadratmeter krypin hon hyr i Göteborg.

När hon började utbildningen och hörde en av kurskamraterna prata hälsingemål blev hon aningen förvånad.

– När vi började prata visade det sig att vi samtidigt gått tre år på Bromansgymnasiet utan att byta ett ord, säger Frida Flodin.

Både Frida Flodin och Mattias Persson är förstås väl medvetna om prislappen på den utbildning de genomför: 700 000 kronor.

– Då räcker inte studielån. Man måste även ta andra typer av lån, säger Frida Flodin.

– Men den summan mitt livs bästa investering, säger Mattias Persson.

Han hoppas kunna landa certifikatet under hösten 2016 medan Frida Flodin enligt planerna ska vara klar med sin utbildning i början av 2017.

Som nyutbildad helikopterpilot kan man knappast välja och vraka bland jobben

– Vi kommer att få ta det som erbjuda, säger Frida Flodin.

– Men min dröm är att någon gång få chansen att köra någon form av bruksflyg som tillexempel med hängande last eller heliskiing där man flyger upp skid- och snowboardåkare på fjällen dit det är svårt att nå på annat sätt.

Mer läsning

Annons