Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De var med och bekämpade skogsbranden

/
  • Daniel Persson och Emelie Lund var två av brandmännen som bekämpade branden i Västmanland.

Den fjärde augusti förra året åkte sju brandmän från södra Hälsingland ner till den härjande branden i Västmanland. Emelie Lund och Daniel Persson var två av dem.

Annons

Vid femtiden på morgonen gav de sig iväg i två bilar. Solen sken och himlen var klarblå. Men söderut väntade betydligt mörkare moln.

– Vi åkte in i en dimma och såg ingenting, inte ens solen som brukar lysa igenom röken, berättar Emelie.

De hade fått förfrågan om de ville åka ner och hjälpa till över dagen. De tackade ja, utan tvivel.

– Det var självklart. Man har det här jobbet för att man vill hjälpa till, säger de båda instämmande.

När de kom ner möttes det av ett kaos. Först fick de order om att de skulle byta av brandmännen från Gästrike, men så blev det aldrig. Ingen på stationen i Sala visste någonting. Dagen förvandlades till 30 timmar.

– Det var kaos, vi fick en motorsåg som de gav oss och sa: ta den här! minns Daniel.

Branden som först spred sig söderut vände plötsligt med vinden och spred sig norrut, mot åkermarker. Det blev deras uppgift att skydda det området.

– Det blev högsta prioritet. Eld sprider sig extremt snabbt om den når spannmålsåker, berättar Emelie.

De fick drygt två kilometer som de skulle klara av att hålla. Till en början fick de leta efter avbrunnen slang i skogen, eftersom de endast hade 200 meter med sig.

– Vi byggde ut slangsystemet med brandgatan, vi såg hur branden närmade sig från skogen. Efter ett tag kom de med mer slang, berättar Daniel.

Under släckningsarbetet stötte de på många svårigheter; de fanns inte tillräckligt med vatten eller slang och kommunikationen var dålig. De hade ett befäl och en lokalinvånare med sig men kände sig ändå utelämnade.

– Det var oklart vad vi skulle göra, vi fick en linje att hålla och sen var det inget mer med det, säger Emelie.

Branden spred sig även under marken, i trädens rötter. Emelie minns hur hon hela tiden höll koll bakåt.

– Elden kunde komma upp bakom en. Jag kunde tänka att faller det ett träd där vid vägen eller börjar det brinna där, vad gör vi då?

Daniel minns hur de, på morgonen, fick besked om att en man dött i branden under natten.

– Då kände jag att det här är ingen lek. Hemma var de redan oroliga och nu exploderade det med att folk dör och jag kan inte komma hem.

Ekot från den våldsamma branden klingar än idag. Varken Emelie eller Daniel har någonsin varit med om något liknande. De tar med sig sina erfarenheter in i jobbet här.

– Vi lärde oss att samarbeta med andra kommuner och att vara mer förberedd om något liknande skulle hända här, säger Emelie.

Men bristerna var många och mycket gick fel. De ser båda att det skulle ha funnits mer gruppchefer på plats, mer resurser och mer kunskap.

– Det är få som har kunskap om hur man mäter brandrisken i skogen och utbildning kostar pengar. Vi får inte vara dyra i räddningstjänsten men vi ska kunna allt ändå, säger Daniel.

Nu driver Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, en utredning efter branden i Västmanland. Den ska presenteras i regeringen i början av nästa år. Syftet är att stärka krisberedskapen och utifrån utvärderingar bedöma om det finns behov för ytterligare åtgärder.

Lärdomen av den stora skogsbranden är att ensam inte är stark.

Många likheter med Hasselabranden

Mer läsning

Annons