Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alliansen viktigare än partierna

/

Centerpartiet är ett alliansparti. Allt annat är ställt utom allt tvivel.

Annons

Så kan man sammanfatta reaktionerna på utspelet att Centerpartiet vill lämna alliansen, som Svenska Dagbladet publicerade dagen före Centerns dag i Almedalen.

Utspelet fick oförtjänt stor uppmärksamhet med tanke på att det bara var några lokala centerpartister som tycker att partiet ska lämna alliansen.

Däremot var det flera som konstaterade att samarbetet varit mycket dyrbart för partiet.

Men också ett sådant påstående tål att diskuteras.

I valen 1998 och 2002 – innan alliansen bildades – fick Centern 5,12 respektive 6,1 procent av rösterna. De två valen som C ingått i den borgerliga alliansen har partiet fått 7,88 och 6,56 procent. Alltså med råge över de "alliansfria" valresultaten.

Det innebär inte att ett samarbete mellan ett stort parti och tre mindre är problemfritt. Men FP-ledaren Jan Björklund gör en riktig analys när han framhåller att utan allians hade Socialdemokraterna regerat Sverige.

Han har en rätt rimlig och avspänd syn på samarbetet: "Att Moderaterna fick flest ministerposter beror på att de fick flest röster. En koalitionsregering innebär för- och nackdelar, men man får definitivt större inflytande i en koalitionsregering än i opposition", säger han.

Både den avgående C-ledaren Maud Olofsson och partisekreteraren Michael Arthursson betonar att stödet för samarbetet är starkt i partiet. Något som också visade sig i den valanalys som Centern gjorde efter valet.

Dessutom har Maud Olofsson en viktig poäng när hon säger: "Vi har ju större inflytande med de procent vi har i regeringen än vad Socialdemokraterna har med sina runt 30 procent."

Den avgörande frågan är om Centern betraktar sig som ett borgerligt parti med liberala grundvärderingar, eller om partiet kan irra lite hur som helst utan någon ideologisk kompass och karta. Som på Olof Johanssons tid.

Visst finns det för- och nackdelar med en allians, men utan tvekan överväger fördelarna. Just nu är KD och Centern stressade av att balansera på fyraprocentspärren i opinionsundersökningarna. Men denna stress skulle kunna undvikas om allianspartierna bestämde sig för valteknisk samverkan.

Det innebär att de fyra borgerliga partierna går till val under den gemensamma beteckningen Alliansen, med respektive parti som underrubrik.

Omkring hälften av väljarna gillar Alliansen. De flesta väljare är lindrigt intresserade av skillnaderna mellan C, FP, KD eller M. De vill helt enkelt se en alliansregering!

En valteknisk samverkan skulle innebära att inga röster blir bortkastade, att varje parti får sin representation utifrån valresultatet och – det viktigaste – varje parti skulle ha större frihet att profilera sina egna frågor utan att det skulle upplevas som splittring.

Men av någon outgrundlig anledning drar sig partistrategerna för en sådan lösning.

Det är givetvis ingen patentlösning. För kärnfrågan är självklart vilken politik som alliansen vill driva.

Och där finns en hel del övrigt att önska just nu. Alliansen bedriver utan tvekan en stabil politik och statsministern leder förtroendemätningarna med hästlängder före övriga partiledare.

Men det räcker inte. Nästa val kommer inte att vinnas genom att fortsätta administrera landet på gamla meriter, utan det krävs en vision av vad man vill åstadkomma under de närmaste åren och på längre sikt.

Hur ser berättelsen som det framtida Sverige ut? Den frågan måste allianspartierna svara på.

Mer läsning

Annons