Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alliansen laddar om

/

I går kom ett lika väntat som efterlängtat besked. Alliansen laddar om. Och förbereder sig inför den stundande valrörelsen.
”Äntligen” hade väl Gert Fylking ha utbrustit om han varit närvarande. I så fall fullt berättigat.
Under två års tid växte Allians för Sverige fram under föregående mandatperiod. Detta lyckosamma samarbete resulterade i att de fyra borgerliga partierna stod mer enade inför en valrörelse än vad som någonsin tidigare hade varit fallet. Det var därmed också avgörande för att det kunde bildas en borgerlig regering efter valet. Och det har också resulterat i att samarbetsklimatet inom regeringen har varit, och är alltjämt, positivt.

Annons

Men det är också påtagligt att det som alliansen stod för innan valet blivit lidande av att partiledarna fokuserat allt sitt engagemang på regeringsarbetet. Det är ingen som på ett tillfredsställande sätt vårdat fördjupningsarbetet och tagit sikte på framtiden – tiden efter denna mandatperiods slut.

Därför är det glädjande att alliansen nu bestämt sig för att ladda om. Man skulle bara önska att alliansen i Gävleborgs län och Hälsinglands kommuner gjorde detsamma.

I går kallade de fyra borgerliga partiledarna till presskonferens och meddelade att man har beslutat att tillsätta tio arbetsgrupper. Tillsammans med den redan existerande arbetsgruppen för den ekonomiska politiken ska de här tio sakområdesgrupperna arbeta fram underlag som sedan ska utgöra grunden för alliansens valmanifest.

Det här arbetssättet påminner alltså ganska mycket om hur alliansen arbetade fram sitt valmanifest inför förra valet. Men tiden är betydligt mer begränsad den här gången, endast ett halvår får de på sig, samtidigt som det politiska innehållet spänner över fler områden än förra gången.

Det kan tyckas vara en svår ekvation att få ihop. Fast det finns ytterligare en stor skillnad mot förra gången de fyra borgerliga partierna satte sig i sina arbetsgrupper. Den här gången är man redan från början samtrimmade. En stor del av arbetet är alltså redan gjort.

Det här underlättar självfallet. Men vi ska för den delen inte lura oss att tro att arbetet kommer att flyta på utan smärre slitningar och svårare knäckfrågor. Fast det finns ingenting som tyder på att allianspartierna inte skulle klara av att hantera detta. Tvärtom.

Annat är det på andra sidan blockgränsen. De rödgröna har oerhört mycket kvar att bevisa och ligger långt efter alliansen om vi jämför med motsvarande tid förra mandatperioden. Vi kan vara säkra på att slitningarna kommer att bli betydligt större där.

Därför har alliansen fel när de i sin granskningsrapport av de rödgrönas ekonomiska politik hävdar att det är två tydliga alternativ som står mot varandra. Det finns bara ett tydligt alternativ och det är den borgerliga alliansen. Mot denna står förvisso de tre rödgröna partierna. Men det är en klar överdrift att påstå att de utgör ett tydligt alternativ.

Då är själva granskningen i rapporten en betydligt intressantare läsning. Enligt den skulle en sammanvägd rödgrön politik vara en katastrof för Sverige. På kort sikt skulle sysselsättningen minska med 30 000 personer. På längre sikt handlar det om 140 000 personer. Till detta kommer att de offentliga finanserna redan på kort sikt skulle försvagas med närmare 10 miljarder kronor.

Vi kan vara säkra på att de borgerliga partiledarna kommer att återkomma till den här rapporten när företrädare för samtliga sju partier drabbar samman i en partiledardebatt i riksdagen.

Mer läsning

Annons