Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alliansen består av mer än partiledarna

/

I söndags var det på dagen fem år sedan som Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg och Göran Hägglund hälsade på hemma hos Maud Olofsson i Högfors. Syftet med sammankomsten var att hitta en samverkan för att bryta ett långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav.

Ett syfte som med råge uppfylldes i och med bildandet av Allians för Sverige. Detta trots att det aldrig blev något bad i tunnan.

Annons

Under det två år som följde fram till valdagen 2006 fortsatte de borgerliga partierna sitt samarbete och levererade breda överenskommelser med skarpa förslag på hur Sverige borde förändras. På detta sätt stärkte man alliansen som varumärke och lyckades även etablera sig som det enda riktigt trovärdiga regeringsalternativet.

Det här var en viktig anledning till att det verkligen blev ett maktskifte – att det socialdemokratiska regeringsinnehavet bröts. Och vi den här gången fick en borgerlig regering som var mer sammansvetsad än vad som varit fallet de få gånger under modern tid som de borgerliga partierna fått möjlighet att styra landet.

Men sedan sista rösten räknats har nästan allt fokus från de fyra partiledarna varit riktat mot regeringsarbetet, alliansen har kommit lite på undantag. Nästan som om Reinfeldt, Olofsson, Hägglund, Leijonborg och sedermera Jan Björklund inte har insett att alliansen är betydligt större än regeringens inre kabinett.

Det har förvisso gjorts några gemensamma resor och utspel. Men det är ändå så att alliansen som varumärke, som samarbetsform och som vinnande strategi inte har förvaltats på ett tillfredställande sätt under den innevarande mandatperioden.

Nu står vi här med nästan bara ett år kvar till nästa val. Det börjar bli hög tid att sparka igång Allians för Sverige ännu en gång. Inte minst för att kontrahera i så stor utsträckning som möjligt gentemot de tre rödgröna partierna som också försöker sig på ett liknande samarbete. Men som än så länge ter sig tämligen tafatt.

Ju starkare och tydligare samarbetet inom alliansen är desto hårdare kommer trycket att bli på de rödgröna. Vilket också kommer att få till följd att de rödgröna får oerhört svårt att framstå som ett trovärdigt regeringsalternativ, egentligen oavsett hur mycket de än anstränger sig.

Fast det är inte bara alliansen på riksplanet som behöver skärpa till sig och få en nystart. Samma sak är nödvändigt i Gävleborg. Och kanske i synnerhet i Hälsingland.

Det är i få kommuner i länet som det finns ett fungerande allianssamarbete, och i landstinget är det åtminstone lagt på is. Och kanske ska det fortsätta att se ut så? Även om det vore att beklaga.

Men alldeles oavsett vilket så behöver de borgerliga partierna i länet reda ut och klargöra hur de ska förhålla sig till varandra, för att de ska kunna genomföra en bra valrörelse inför riksdagsvalet. Så att de kan vara med och bidra till ett fortsatt regeringsinnehav för alliansen.

Därför vore det önskvärt om företrädare för de här partierna ifrån kommuner, landsting och partiorganisationerna i länet snarast samlades och diskuterade de här sakerna.

Alliansen består som sagt inte enbart av partiledarna.

Mer läsning

Annons